Sociala medier på resa

En frånvaro från Sverige i 77 dagar får många olika konsekvenser. Bara det faktum att det handlar om en lång semester med familjen är kanske den största. All den tid som annars aldrig finns tillräckligt av tillsammans existerar nu hela tiden. Det är överskuggande allt annat.

Skrivandet i sociala medier får inte bli viktigare än själva skeendet – Bodil Jönsson

Samtidigt så blir det enormt tydligt vilken glädje och nytta man har av sociala medier och de möjligheter som idag finns även under en så pass lång frånvaro från det riktiga livet som detta ändå handlar om.

När vi var i USA 2004 så fanns givetvis internet och vi skrev en resedagbok under vår månad där. Men i övrigt fanns nästan ingenting av vad vi idag ser som självklara delar av vår vardagliga kommunikation. Varken Facebook eller Twitter existerade och bloggar var i princip en okänd företeelse som på allvar började kliva fram i sluter av 2004 och början av 2005 som "en dagbok på nätet".

Under vår resa på 11 veckor har vi förvisso låtit vårt privata facebookande ligga på is och låtit FB-sidan för vår resa vara rösten där vår blogg har varit talande. Bloggen har hela tiden kunnat ge vad resedagboken 2004 gjorde men med otaliga antal ytterligare spridningspunkter än den enda som var fallet 2004.

Ingen som har velat har behövt fundera över vad vi egentligen har haft för oss och, inte minst, veta att vi mått bra.

Annat som idag går att sköta på samma sätt som hemma är de ekonomiska transaktioner åt olika håll som måste fungera under 11 veckor. Det är få saker som inte har varit möjliga att hantera på distans under resans gång.

2004 fanns digitalkameror, med små minneskort och dålig upplösning, men vi hade en analog APS-kamera med oss. Nu har vi haft en bra digitalkamera som huvudkamera och i fickan varsin iPhone med överlägset bättre kvalitet än de allra flesta existerande digitalkameror på marknaden 2004.

En allmän trendspaning efter att ha rest runt i 6 länder runt jorden är att det är just stillbildskameror som i första hand gäller. Av alla de turister, inklusive mig själv, som 2004 sprang omkring med videokameror är det inte många kvar. De som filmar gör det i kortare snuttar i sina mobiler eller i sina digitalkameror. Antalet systemkameror är otaliga. Det som var dokumentation i långa sekvenser av film har idag ersatts av mångdubbelt fler stillbilder kompletterat med korta ögonblicksfilmer med konkret innehåll.

Ingenting av det vi har förmedlat vidare via sociala medier är sådant som vi har behövt göra. Men det har skett på ett kravlöst sätt och är dessutom ett dokument och vi har valt att göra det till en del av resan.

En sådan praktisk sak som uppkoppling via trådlösa nätverk har fungerat olika bra och med varierande kostnader. I Malaysia hade vi fria wifi-hotspots överallt. Sydney var i princip befriat från gratisnät och kostnaden för access låg på 35 kr för en timme. Orsaken till denna strikta hållning och höga priser sägs vara att landet är så stort och att kostnaden för att upprätthålla systemen kräver debitering därefter.

I Nya Zeeland var det mer eller mindre på samma vis som i som i Sydney, med där köpte vi ett mobilt bredband laddat med 2 GB för 470 kr som servade oss under 3 veckor. Hade vi inte haft detta skulle varje timme på campingplatserna där vi stannade ha kostat mellan 25-30 kr.

Cook Islands: Faktum är att just på Cook är det första och enda stället där det inte fanns mobiler och datorer överallt i händerna på människor. Wifi på vårt hotell som fungerade på ytterst begränsade hotspots kostade 85-90 kronor för 50 MB!

USA är det land som varit mest likt Sverige. I Las Vegas, där hotellen vill tjäna så mycket som möjligt på sina besökare var det en kostnad på 90 kronor per dygn. I New York var det också svårare att finna öppna trådlösa nätverk än vad jag hade trott och på hotellet kostade det 350 kronor för en veckas uppkoppling, I övrigt så har fria Wifi-hotspots funnits i princip på alla campingplatser vi bott på och runt om på en rad andra platser. Den enda enskilda plats i övrigt där det inte fanns ett enda wifi-nät att använda var på Disney World. Kanske med tanken att göra annat där…

Kontentan av detta är att vi i Sverige fortfarande har en rimlig prissättning på datatrafik och att det är enormt viktigt att det fortsätter vara så ur ett demokratiskt perspektiv.

Min tanke var nog att jag skulle ha kunnat få iväg bilder via Instagram, och kanske kortbloggat lite fler gånger än vad som nu skedde, från betydligt fler platser än vad de öppna nätverken nu har tillåtit. Men totalt sett har det fungerat bra och balansen mellan sociala medier och skeendet har varit god.

För övrigt så har vi nu när vi väl är hemma igen fått förse oss med egen bredbandsuppkoppling hemma. Den fasta uppkopplingen vi hade via Telia sade vi upp innan resstart och nu har vi istället skaffat Telenors trådlösa 4G-uppkoppling för hemmabruk där sim-kortet sitter integrerat i en router som klarar 10 anslutna enheter. Efter inledande strul så fungerar det nu utmärkt!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *