Idrottens elitsatsningar bärs fram av föräldrarna

Hur kan någon vettig människa påstå sig vara den som kan bedömma vilken 6-åring som har en sådan talang att de är värda att plocka ut från sina kompisar för att få en annan utbildning i fotboll i syfte att bli en framtida stjärna?

I Hammarby Fotboll finns det uppenbarligen ett antal personer som anser detta. Men den här klubben är inte ensam om att redan i tidig ålder påstå sig kunna se vem som har vad som krävs och vem som inte har det.

För mig är det oberipligt hur man resonerar vid en gallring likt den Hammarby gör med de barn som nu är 6 och 7 år gamla (födda 2005).

Dom flesta tänker kanske i första hand på alla dom som inte blir uttagna i Hammarbys elitsatsning och att det är dessa barn det är mest synd om. Men för mig är det ändå de som blir uttagna och i så unga år uppburna som stjärnor som har den allra största pressen och fallhöjden i sitt unga liv. För inte nog med att de blir uttagna av klubben, att vara unga stjärnor, så har dom också förväntingarna från stolta föräldrar och alla andra i sin omgivning att leva upp till.

Visst finns där multitalangerna som i princip redan när dom lär sig att gå visar både för sig själva och sin omgivning att dom kommer att bli något stort på det ena eller andra sättet. Men dessa individer går sannolikt att räkna på ena handens fingrar bland alla barn som föds i hela Sverige under ett helt år. I alla fall så kan jag garantera att dom inte återfinns i den gallring Hammarby Fotboll nu gör.

För det första är alltså multitalangerna extremt få.

För det andra så finns det absolut ingenting som säger att en mycket duktig 7-åring var sig kommer att vara lika duktig, eller ens aktiv, som 14-åring. Detta finns det hur många exempel som helst på.

För det tredje är de som lyckas trots att man inte varit makalöst fantastiska som 7-åringar, 10-åringar eller en som 14-åringar betydligt många fler än de som handplockas till en elitsatsning i unga år.

Jag är ingen motståndare till att man satsar stenhårt på det man är duktig på, men ledarskapet måste förstå sig på att hantera de enorma skillnader som finns bland barn som är så små och att en variation i vad dom ägnar sig åt sannolikt ökar deras intresse att fortsätta vara aktiva.

Det är inte heller en nästintill löjlig lojalitet till en specifik idrott, med träningar och matcher i överflöd, som skapar en framtida stjärna. Om man blir ställd åt sidan för att missat en träning av tre samma vecka så har sledarskapet misslyckats i sin målbild.

Sist men inte minst har alla föräldrar det tyngsta ansvaret i att de tillåter den klubb deras barn spelar i att få fortsätta hantera barnen så som sker. Jag är fullkomligt övertygad om att det inte kan ske utan att en tyst majoritet av föräldrarna tycker att det är en bra grej.

Där börjar egentligen problematiken. Utan föräldrar som tycker att det är en bra grej att 6-åringar plockas ut för en speciell satsning så sker det inte heller.