Konstgjorda möjligheter till friluftsliv kostar pengar

Jag kan spontant förstå reaktionen att det är fel att ta ut avgifter för att man ska få åka längdskidor i spår som finns på mark som omfattas av allemansrätten eller som till och med finns i naturreservat.

Att få röra sig fritt i natur och mark och utnyttja vår allemansrätt är något som i högsta grad är värt att bevara och som vi kan se mer eller mindre stora hinder för idag.

Men när det, så som sker på många ställen i landet även där snö finns naturligt, sker ett arbete med konstsnö för att göra det möjligt att ens ägna sig åt skidåkning de flesta vintrar, så hamnar situationen i en betydligt mer knivig avvägning än om det bara handlar om att spåra ett motionsspår på naturlig snö.

Just detta är läget på många ställen i landet de allra flesta vintrar. Konstsnö och en mer eller mindre stor ekonomisk insats är en förutsättning för att någon ska kunna åka skidor. Att i det läget prata om en lagstiftning om allemansrätten och att på så vis göra exempelvis detta till en laglig gratis rättighet, dessutom med argumentet att handlar om  en folkhälsofråga gör det mycket tveksamt och detta egentligen alldeles oavsett om det handlar om natursnö eller konstsnö.

Jag är rent prinicipiellt helt med på att motionsspår är något som aldrig ska kunna avgiftsbeläggas för att få beträda. Men det gäller bara så länge det inte handlar om att man, exempelvis vintertid, på ena eller andra sättet måste lägga ytterligare mer eller mindre riskfyllda kostnader på att göra det möjligt att utnyttja spåren i vad man skulle kunna kalla i förädlad form.

Skidspår är en sådan sak som, i mer eller mindre stor omfattning, blir ett risktagande för en kommun eller en förening som driver det hela. Om det är kommunen som sköter driften är det ett ställningstagande inom ramen för all annan kommunal verksamhet att ta beslut om evenetuella avgifter. Handlar det om en förening som sköter det hela så borde det inte finna några tvivel om att det faktiskt är både rimligt och korrekt att denna förening på samma vis får besluta om en avgift eller inte.

Risken är annars att det på många håll runt om i landet inte blir några spår alls och därmed inte heller någon som kan sköta om sin hälsa i skidspåren.

Min slutsats är att det borde ligga i varje kommuns intresse att säkerställa att deras motionsspår också går att åka skidor och att detta i förhållande till så många andra betydligt mer riktade, och betydligt dyrare ekonomiska satsningar i olika anläggningar som har ett mycket smalare fokus, är något som går att använda utan extra avgifter.

Men man kan inte bara bortse ifrån att det kostar pengar. En avgiftsbeläggning finns på sätt och vis alltid och det handlar bara om ifall denna avgift ska rymmas i ordinarie skatt eller inte.

Finns det en ambition om att året runt ge sina kommuninvånare möjligheten att sköta om sin hälsa så är detta i jämförelse med många andra mycket smalare satstningar, som redan är avgiftbelagda, en öppen och enkel möjlighet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *