Juholts lojala beslut för ett parti som inte var lojala med honom

Juholt åkte hem till Oskarshamn igår och sov, eller i alla fall vilade upp sig, över natten och fram till eftermiddagen idag innan han ställer sig i ett köpcentrum i stan för att meddela att han offrar sig själv för partiets bästa i framtiden.

Jag ska inte sticka under stol med att det var lite gripande att se hans farväl. Det var starkt och tydligt gjort. Det är inte hans förmåga  att tala som är orsaken till att han kom till vägs ände. Det är så många andra faktorer som vi redan har sett ältas i media, bloggar och lunchrum på våra arbetsplatser.

Håkan Juholt tog på sig den tuffa uppgiften att bli partiordförande av lojalitet till sitt parti. Han fick en fråga och ställde upp när valberedningens inte lyckades vaska fram en annan kandidat i enighet.

Håkan Juholt tog också konsekvenserna av sina egna tillkortakommanden och sitt partis oförmåga att lyfta i opinionen. Även detta gjorde han av lojalitet till sitt parti.

De senaste 18 månaderna i socialdemokraternas historia måste vara grund för hur många framtida böcker som helst. Dessa kommer att innehålla rena Juholt-porträtt, intrigerna inom partiets högsta ledning och hur media agerat i allt detta. Inte minst Juholt egen osminkade sanning kommer att vara högvilt.

Håkan Juholt har inte haft det lätt. Hans parti har haft det svårt i många år nu. Tillsammans har detta blivit en ohållbar kombination och där Håkan Juholt är bara symptomen och en del av sjukdomstillståndet i partiet.

Redan igår skrev jag att partiets företrädare har under lång tid inte haft förmågan att modernisera sitt parti tillräckligt och när det dessutom har saknats en ny karismatisk ledare som lyckats skapa en känsla av framtid omkring sig så står man nu där man gör med Håkan Juholt som en misstrodd ledare och en ledning som i övrigt mest tycks vara oförmögen att skapa någon form av lugn och ro och förnyelse omkring sig.

Media har sin del i det hela, men det är inte dreven som fällt Juholt. Det är kombinationen av ett parti i djup kris, en ledare som inte klarat av att vara tydlig och hålla koll på ren fakta och ett till synes alldeles för svagt stöd runt omkring sig.

Visst är det så att media har haft ett enormt fokus på Juholt i de olika delar där det har osat bränt. Och visst är det säkert så att det finns en rad mer än lovligt blodtörstiga delar i hur det hela har hanterats. Men medias fokus har inte på något vis dämpats av att ett antal ledande företrädare i omgångar har vägrat att uttala sitt stöd för Juholt.

Vi har sett Tomas Östros och Sven-Erik Österberg sväva på målet och vi har läst om Björn Rosengrens inställning till Juholt. Mona Sahlin gjorde runt jul inte  det minsta för att dämpa tvivlen kring Juholt som rätt man på platsen.

Det räcker med att fundera på detta för att undra hur medias fokus hade sett ut med ett kraftfullt unisont stöd till Juholt. Media har spelat på hur Juholt och andra ledande sossar har betett sig i det interna spelet om makten i partiet.

En stor del av ansvaret, inte det direkta för vad som skett konkret, men för att Juholt ens kom ifråga ligger hos den valberedning som Berit Andnor var ordförande för när Mona Sahlins efterträdare skulle vaskas fram i en intern och stängd process där olika fraktioner inte kunder enas om ett namn vilket till slut ledde fram till att Håkan Juholt blev en kompromiss.

Sedan ska vi också komma ihåg att om Juholt hade gått på sin egen uppfattning sig själv och inte låtit partilojaliteten förblinda honom att anta utmaningen så kanske, kanske det parti han är så lojal emot hade varit i ett betydligt bättre läge än idag.

En efterträdare till Juholt kan inte vara lätt att förutspå. Jämfört med för bara ett år sedan är förutsättningarna så enormt förändrade att jag inte tror att dom som då inofficiellt var sugna på uppdraget idag är så sugna längre.

Samtidigt är det i ett läge där, om nu inte partiet helt bryts samman, knappast kan bli värre.

En ledare som lyckas hålla tungan rätt i mun och uppträda på ett trovärdigt sätt kan, alldeles oavsett bristen på nya politiska idéer, ändå snabbt kapa tillbaka rollen som oppositionens starkaste röst som just nu likaväl skulle kunna landa hos V eller MP.

Sedan återstår det svåra arbetet att skapa den politik för framtiden som partiet behöver för att ha en chans att kunna ta över ledartröjan igen.