Fullkomlig inkonsekvens när rektorer stoppar julkrubbe-besök i Bollebygds kyrka

Det är något mycket märkligt med den svenska skolan av idag.

Det är en skola som i många stycken har tappat mycket av den styrka och det fokus som fanns för ett antal år sedan om man ser till ren kunskap och resultat.

Men det är också en skola där rektorer och övrig skolledning ägnar kraft och är enormt känsliga för att göra fel i frågor som är betydligt mindre viktiga i perspektivet av en ren kunskapsskola.

Det är en skola som av ren rädsla sedan flera år tillbaka inte vågar låta skolavslutningar hållas i en kyrka eller att låta den svenska nationalsången spelas för att det kan uppfattas som nationalistiskt och fel gentemot elever som kommer från andra kulturer.

Det är också en skola som nu uppenbarligen även reagerar blixtsnabbt på propåer från föräldrar som inte tycker att det är lämpligt att deras barn får besöka Bollebygds kyrka och titta på den julkrubba som även i år finns där. Detta har nu fått ett obegripligt abrupt slut.

Jag är definitivt ingen förespråkare för att framhålla religion i allmänhet eller en specifik sådan i synnerhet. Jag är atetist och är allergisk mot religiösa budskap som kastas över en. Men samtidigt ser jag ingen som helst motsättning mellan detta och att låta min fyraåriga dotter få gå till kyrkan i Bollebygd och få höra en saga berättas framför den julkrubba som är uppställd.

Exakt så ser jag det nämligen. Det är en flertusenårig saga som berättas och den är definitivt inte värre än någon annan saga som min dotter hör eller ser på tv var och varannan dag. Jag litar fullkomligt på att det finns pedagoger på förskolan som balanserar detta på rätt sätt den dagen detta besöket hålls precis som i alla andra sammanhang resten av året.

Igår var vi på luciafirande på förskolan som innehöll både luciasånger och andra julsånger. Jag hoppas innerligt att samma föräldrar, med barn på vår förskola, som har påverkat beslutet att stoppa besöket i kyrkan också har varit kaxiga nog att inte låta sina barn delta i förskolans luciatåg igår med tillhörande traditionella julsånger och det budskap som hör till detta.

Föräldrar har rätt att reagera över vad deras barn deltar i för aktiviteter, inget snack om saken, men ledare för skolan i Bollebygd måste vara mindre räddhågsna och våga stå upp på ett bättre sätt.

På den förskola där vår dotter går, och där också kritiken framförts av en (!) förälder, var informationen i månadsbladet att det precis som tidigare år skulle vara de största barnen som skulle få besöka kyrkan. Det här året handlar det om 6-7 barn som är fem och ska fylla sex år och börjar i förskoleklass i augusti nästa år. Det är dessa barn som har hindrats från ett besök på skolan genom beslut av samordningsrektorn.

Men nu visar det sig att det inte finns någon linje ens i Bollebygds kommun i hur frågan ska hanteras. Beslutet som har tagits för de som är fem år gäller inte för de som är sex år.

Min dotter går i förskoleklass och har idag på förmiddagen varit i kyrkan just för julkrubbans skull och för att öva på Nu tändas tusen juleljus inför nästa veckas skolavslutning i samma kyrka.

Där finns det alltå inget beslut.

Inkonsekvensen är total.

Skolan i sin helhet har betydligt viktigare frågor att vara blixtsnabba att reagera över och ta beslut om än detta. Det handlar inte om enskildheter som detta. Det handlar om ett helhetsperspektiv som ger barnen möjlighet att skapa sig en egen bild av verkligheten. 

Huruvida en skolavslutning i kyrkan är mindre känsligt återstår väl att se, men jag kan inte se att symboliken och kopplingen till det svenska julfirandet, grundat på kristen tro, är mindre kontroversiell än en sketen julkrubba med tillhörande saga.

Detta är ett exempel från en liten kommun i Sverige där skolledare faller för kritik från enstaka föräldrar och låter dessa styra vad som sker.

Vad mer visar, och som är betydligt allvarligare, är att skolans bekymmer i sin helhet vilar på ett ledarskapsproblem där det tycks saknas mycket av den styrka och pondus som krävs för att driva något så viktigt i rätt riktning.

Att vara lyhörd är givetvis viktigt, men att vara tydlig är ännu viktigare.

Detta är allvarligast av allt.