Barnens jul behöver inte vara en jul utan nubbe och öl till maten

Jag är den förste att skriva under på vilka oerhörda effekter alkoholen har på den som dricker och en omgivning som tvingas förhålla sig till ett drickande som påverkar hela existensen.

Jag har sett det på måndagar, torsdagar, långfredagar, julaftnar, födelsedagar och alla andra typer av dagar under mina 20 första år. Det är inte muntert och det är ingenting jag önskar någon att få uppleva.

På grund av allt detta så har jag också funderat mycket på hur alkoholen påverkar och har på ett ganska radikalt sätt minskat mitt alkoholintag successivt sedan jag blev pappa själv för snart sju år sedan. Idag är tillfällena när jag dricker mer än några glas vin eller ett par öl lätträknade på ett år.

Det är ingen uppoffring det handlar om.

Marcus Birro skriver idag en krönika där han vädjar om att helt avstå från alkoholen under julhelgen för barnens skull:

Det här handlar inte om de hundratusentals barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Det handlar inte ens om något så (tidigare) grundläggande som solidaritet med de utsatta. Det handlar om dig. Du som inte har problem med alkoholen. Du som dricker eftersom … tja … det hör till.

[…]

Redan när den första klunken rödvin (dyrt dessutom, garanterat ett sådant rödvin som "riktiga" fyllon aldrig skulle ha råd med) når ditt blod är du ett monster. Redan då. Redan där rör sig ditt barns tillit i riktning bort från dig. Ett barn består uteslutande av känslor. Ditt barn registrerar förändringar i ditt beteende långt innan du själv gör det.

Jag förstår hans intention, men jag håller inte med om att det finns något självändamål att avstå ifrån en snaps och en öl till julmaten. Jag tror inte heller på hans dramatiska beskrivning av hur barn uppfattar minsta lilla alkoholintag hos sina föräldrar.

Jag tror att det finns en stor vinst i att skjuta fram alkoholdebuten så långt upp i åldern som möjligt. Men jag tror inte att man uppnår en sund och naturlig syn i sitt förhållande till alkohol genom att föräldrarna inte ens kan dricka vin eller öl till maten.

Det är inte ett måttfullt drickande som är problemet. Det är den mentalitet som bygger på att man varje fredag och varje lördag ska dricka så pass mycket att man blir märkbart berusad.

Det handlar inte om att moralisera. Jag dricker också fortfarande så att jag blir både rejält berusad och bakfull dagen efter.

Men det handlar inte om allt eller inget för att barnen ska få en jul som är just barnens. En nubbe och en öl är inget att avstå ifrån om man tycker det lockar. Det är inget som är i närheten av att äventyra barnens jul.