2/3-delssamhället visar sig vara 9/10-delssamhället

På randen till ett nytt år. Ett par dagar kvar innan 2011 blir 2012 och med det kommer, medvetet eller omedvetet, förväntningar om positiva förändringar i våra liv.

I det politiska landet Sverige går vi in i ytterligare ett år med en moderatledd regering och vi gör det med vetskapen om att vi rent nationalekonomiskt står mycket väl rustade när krisen runt omkring oss förhoppningsvis sakta men säkert lättar.

Ser man till debatten om ekonomin för enskilda individer i samhället så förs det en debatt om att Sverige håller på att brytas isär och bli ett 2/3-delssamhälle. Skulden för detta är enligt oppositionsföreträdare den politik som regeringen har bedrivit sedan 2006.

Det är sant att vi ser orättvisor och direkta felaktigheter i hur enskilda individer drabbas nu precis som före 2006. Förändringar i sjukförsäkring och andra delar av trygghetssystemen har med rätta kritiserats och en ytterligare kraftig förbättring borde vara ett gemensamt mål att klara av.

Dock är det så att vi inte alls ser en utveckling mot ett 2/3-delssamhälle. I alla fall inte om man ska luta sig mot den rapport som SCB har gjort (inväntar länk till rapporten) vad TT kommit fram till i en analys av statistik från SCB.

Denna visar att 90% av befolkningen har fått det bättre sedan 2006 när Alliansen tog över makten från Socialdemokraterna. De ökade klyftor som man också ofta får höra i retoriken är sann men som Erik Laakso skriver är det kanske inte i första hand detta som avgör:

Jag menar att det inte spelar så väldigt stor roll om det är tydliga skillnader (klyftor) vad gäller inkomster och tillgångar, däremot är det oerhört viktigt att golvet är tillräckligt högt och stadigt så de som har det sämst, trots allt har det skäligt.

Han fortsätter sedan med detta:

När den politiska retoriken går till överdrift devalveras värdet av orden och människor tappar respekten för avsändaren.

Kanske är det så att vi i detta, överdrifterna i retoriken tillsammans med det faktum att 90% av befolkningen har fått det bättre sedan 2006, som ett av de allra största politiska problemen för socialdemokratin ligger.

Förutom att man har en partiledare som fått en fullkomligt miserabel start i ett parti som går på knäna så kläder man dessutom sitt politiska budskap i en retorik som inte stämmer överens med hur människor runt om i landet upplever sin egen situation.

Man känner inte att man tillhör det Sverige som beskrivs som ett land som håller på att brytas samman och man känner inte att man är en del av den tredjedel som håller på att kapas av ifrån de allt rikare två tredjedelarna.

Man känner att det inte stämmer och när det dessutom visar sig inte vara på det viset så blir avståndet till företrädarna för den retoriken ännu större.

Politiska vinster ska inte vinnas genom att beskriva en situation som inte är sann. Vinster ska kammas hem genom att ha egna visioner och lösningar som omfattar hela befolkningen.

Detta gäller opposition såväl som regering och båda sidor har ett jobb att göra för att skapa ett bättre liv även för den tiondel som fortfarande inte har fått det bättre sedan 2006. Men det är en väsentlig skillnad mellan en tiondel och en tredjedel.

Återigen; det kan finnas en problematik i att inkomstskillnaderna ökar. Men kan vara minst lika viktigt att belysa att 9/10-delar, inte 2/3-delar, av svenska folket har fått det bättre ekonomiskt sedan 2006. Problematiken med den sista tiondelen finns kvar, men det är en väsentlig skillnad att fokusera på denna grupp istället för att skapa en illussion om att den är tre gånger så stor.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *