Uppdragsgivarnas ansvar i vanvårdsskandalerna

Det spelar ingen roll hur mycket man än tycker om en öppen marknad med privata företag som kan bedriva vård och annan offentlig verksamhet.

Den beskrivning som finns kring en rad olika företag och deras sätta att bedriva verksamheter är under all kritik och bidrar till att dra ner trovärdigheten för alla företag som faktiskt har en seriös verksamhet på sin agenda.

Det handlar om att uppdragsgivaren måste ha den kontroll som krävs för att verksamheten bedrivs på det sätt som är tanken. 

Att ett vinstdrivande företag vill tjäna pengar är en sak. Det ligger i sakens natur. Men det finns ingen som helst anledning att uppdragsgivaren trots detta inte ser till att granska och följa upp vad man avtalat och hur det hela ska bedrivas. Snarare är det så att man med en verksamhet utlagd på entreprenad, med rätt avtal i botten, har bättre möjligheter att oberoende granska verksamheten.

Sker detta unisont runt om i landet så kan inte heller en verksamhet bedrivas så som exempelvis ges prov på i fallet med Carema.

Men när liknande skandaler förekommer även i kommunal regi så kanske det inte är mer att vänta och allra helst inte när man redan i anbudsprocessen väljer ett lägre pris före att uppdragstagaren uppfyller ett antal kvalitativa krav som sedan följs upp.

Att lägga ut något på entreprenad innebär inte att man svär sig fri ifrån ansvaret. Snarare tvärtom.

Tyvärr är det som vanligt glest med kommentarer från alliansbloggare när något sådant här är aktuellt. Detta är ett tydligt exempel när man måste gå ut och ta debatten, ovillkorligt tala om att det är helt oförsvarligt och föreslå lösningar istället för att försvara missförhållanden.

Vill man visa att det är en fråga som tas på allvar så gäller det också att vara med och ta debatten om hur kontrollsystem och kvalitativa krav ska höja nivån och minimera risken för att missförhållanden ens kommer i närheten av människor som redan är i en utsatt situation.