Lagstadgad förskola från 3 år en långsiktig samhällsvinst

Att införa en obligatorisk förskola för alla barn från ett betydligt tidigare skede än idag kan vi välja att se som en inskränkning på föräldrarnas möjligheter att själva välja hur man vill att barnens uppväxt ska se ut.

Jag ska inte påstå annat än att jag har reagerat negativt på tankar om att införa en obligatorisk förskola från 3 års ålder som exempelvis finansminister Anders Borg har förespråkat. Om vi bortser från en ökad kostnad för samhället så är det frågan om att tvinga in barn redan så tidigt i en organiserad verksamhet som alla föräldrar inte anser är deras väg att gå.

När jag idag läser vad Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen så kanske vi ska vända på frågeställningen helt och hållet och bara se det bästa för barnen i resonemanget och att en obligatorisk förskola från 3 år i förlängningen är en stor vinst för samhället.

För om teorin om skolverksamhet har en utjämnande effekt mellan klasser och barn från olika utgångspunkter, och ökar den sociala rörligheten, så kan i alla fall inte jag se annat än en generellt stor vinst för samhället att införa detta obligatorium från 3 års ålder och dessutom bereda plats för alla barn mellan 0-2 år att ha en förskoleplats alldeles oavsett i vilken situation föräldrarna är i just för stunden.

För att det ska vara en vinst så krävs det att kommunerna inser den långsiktiga vinsten i detta.

Så som det ser ut i många kommuner just nu så handlar det snarare om att ha så lite personal som bara är möjligt i forskole- och fritidsverksamheten när det snarare borde handla om ett ständigt prioriterat område för barnens och samhällets långsiktigt bästa.

Jag inser att både föräldrar och politiker i olika fack inte anser att detta är en bra väg att vandra.

Men frågan är vilken väg det i så fall handlar om ifall vi vill att alla barn ska få samhällets bästa stöd för att bereda möjligheten att ha de allar bästa förutsättningarna att själva fritt kunna staka ut sin framtid?