Synen på bloggar förändras

Det där med att blogga och länka är på något vis ett fundament samtidigt som det alltid har varit föremål för en debatt.

Debatten har för det mesta grundat sig i att man länkar för att i första hand skapa sig en bättre rankning på olika listningar snarare än att lyckas locka fler besökare. Så är det fortfarande och kanske är det på det viset i ännu högre utsträckning nu än tidigare. 

Inom ramen för politiskt bloggande så är blockbloggandet nästan mer cementerat än vad blockpolitiken är och jag håller fortfarande, kanske ännu mer nu, fast vid att det nästan är omöjligt att hamna överst på en lista som knuff.se om man inte ingår i något av dessa block.

Det handlar helt enkelt om politik och där mängden länkar till varandra är maktmedlet för att placera sig högt på listorna. Det är inte på långa vägar kvalitet det handlar om. Den finns där, men är inte synonym med placeringarna.

Erik Laakso skriver om detta i ett inlägg där han är näst intill helt ointresserad av den politiska grenen av bloggosfären. Den är i regel urbota tråkig, förutsägbar och enahanda. 

Han skriver sedan bra om strömlinjeformningen och det egna ointresset att följa deras spår.

I hans spår skriver sedan Redan före Erik skrev Jonas Morian om sina tankar kring hans comeback som bloggare på Promemorian. Han är inne på att Twitter har kapat åt sig en del av det som tidigare var bloggarnas styrka och att det faktiskt fungerar förvånansvärt bra.

Även han tar upp det maniska länkandet som en negativ effekt i det politiska bloggandet.

Jag bloggade själv om allt detta för ungefär ett år sedan, i svallvågorna av valrörelsen 2010, och konstaterade då bland annat detta:

Istället för att var en ny kraft som tillför det politiska landskapet och sina egna partier någonting nytt så blev valrörelsen bland partipolitiskt märkta bloggar, på båda sidor mittlinjen, en förlängning av partiledningarnas budskap och där man inte vågade visa upp en åsikt utanför denna strömlinjeformade bild.

Det allra tydligaste exemplet på detta var sista veckans debatt om sjukförsäkringen och det blogginlägg som som Emelie skrev om sin mamma Annica Holmqvist. Jag vidhåller fortfarande att det i princip inte fanns en enda partipolitisk blogg med alliansflagg, placerade högt upp på alla olika listningar, som vågade ta parti för en människa som alldeles uppenbarligen inte behandlats på ett korrekt sätt. Man var helt enkelt skiträdda för att gå emot sina egna partier i Alliansen.

Jag tycket egentligen att ganska lite har förändrats sedan dess. Det har i alla fall inte blivit mer spännande att följa politiska bloggar.

Grunden för att blogga är ett intresse för det man skriver om. Sedan kan det ske med olika mål och syften. Jag har på den här bloggen mer och mer gått ifrån mängdbloggande och blixtsnabbt tyckande, med massa länkar i varenda inlägg, till ett betydligt mer sparsamt bloggande där i alla fall ambitionen är att det ska var med lite mer eftertanke. 

Det finns flera orsaker till det, men i första hand handlar det nog om tiden och att det som läggs på att skriva då i högre grad blir mer genomtänkta inlägg.

Det fanns en tid när jag maniskt följde hur många som läste den här bloggen. Det gör jag inte längre. Visst konstaterar jag hur det ser ut mellan varven, men det är ingenting som skapar vad som nästan kändes som en ångest vissa perioder, över att antalet läsare inte var tillräckligt många.

Idag är det snarare så att jag tycker det är betydligt roligare att se när det blivit 50 retweets och 28 delningar på Facebook av ett inlägg jag skrivit.

En annan sak som har förändrats är hur jag följer bloggar. Jag har gjort rejäla rensningar i min Google Reader och det känns ändå inte som jag ens läser de som finns kvar där i någon större utsträckning. Istället är det länktips på Twitter, Facebook och andra bloggar som i mycket högre utsträckning styr vad och var jag läser.

Det som vore intressant är om Politometern, som ändå är för just politiska bloggar, kunde får ordning på sin sajt. Där har det varit problem större delen av det här året och det kommer ingen respons på frågor som ställs dit. Övriga bloggportaler känns mer och mer ointressanta och har nog snart spelat ut sin roll i dess nuvarande form.

Istället är det inflytande på ett helt annat sätt än "enkla" topplistor som kommer att ta över där det inte räcker med att länka till samma tjugo bloggar i varje inlägg man skriver.

Känslan är att bloggformatet är inne i en brytpunkt. Bloggen som fenomen har i de någorlunda breda folklagren hunnit komma upp i skolåldern och någonstans gör de generella förändringarna på nätet och sociala medier att bloggar kommer att få en annan roll efter det race som ändå pågått ett tag nu.

Var det tar vägen vet jag inte riktigt, men en ännu tätare integration med andra sociala medier där det hela kanske centreras på ett betydligt mer tydligt sätt är min gissning. Men själva länkarna som en grundläggande företeelse i bloggandet kommer att vara kvar.