Vad fick Socialdemokraterna att anamma RUT?

Det är glädjande att Socialdemokraterna tycks ha kommit till slutsatsen att RUT-avdraget är något som ska finnas kvar även i deras Sverige.

Men det är svårt att förstå vad det är som har fått Håkan Juholt att acceptera något som han i samband med att han tillträdde i våras kommenterade med följande ord:

Jag är övertygad om att Sverige aldrig kan bli ett rikt land om vi skattesubventionerar att vi går ut med hundar, att vi bäddar varandras sängar och att vi klipper varandras hår.

Visst innehåller S skuggbudget förändringar och vissa begränsningar i hur avdraget ska fungera, men man låter det vara och ser det nu som något som ska vara kvar. Samtidigt har han inte partiet med sig. Exempelvis skräder inte kvinnoförbundets ordförande Lena Sommestad orden om vändningen.

Det svåra att förstå är kanske egentligen ganska enkelt. Man har insett att en politik som skulle följa den retorik som Juholt har roat sig med aldrig någonsin skulle bära tillräckligt med frukt i ett val. Det handlar om att landa i samma land, mittens rike, som Mona Sahlin befann sig i och stretade för att övertyga sina partikamrater om vara den rätta vägen. Nu är det Juholts tur att möta den bistra verkligheten.

Att tagga ner retoriken och börja se verkligheten är alldeles säkert inte helt nöjsamt för honom.

Till denna bistra verklighet hör också att den forna samarbetspartnern Miljöpartiet har tagit tydliga steg i riktning Alliansen. Något som inte underlättar Juholts utgångsläge.

Bara det att MP idag har kommit fram till att bensinsskatten inte ska höjas med mer än 70 öre litern måste ses som sensationellt.