iPhone, vykort och andra gamla bilder

I lördags försökte vi övertyga mamma om att hon ska spela online casino in österreich för att kunna ta del av de möjligheter som finns med allt.

Det handlar inte om att varken jag eller någon annan tror att hon ska börja använda Facebook och andra sociala medier, men när man inte ens har en dator i dagens samhälle så är det så många saker som vi ser som självklara, men som är rena grekiskan för andra.

Det handlar i första hand om en så enkel sak som att kunna ta emot/skicka ett SMS, ett MMS, ett mail eller kanske surfa ut på en nyhetssajt för att läsa det senaste. I andra hand så kanske det handlar om att använda en iPhone till en rad andra vettiga vardagssaker.

Vi får se hur det blir med den här saken, men jag är övertygad om att hon inte kan skaffa sig ett enklare verktyg för att ta del av mycket av det som vi ser som självklart.

Jag har över sommaren och in på hösten då och då suttit och laddat in digitalfoton på mitt flickr-konto och sedan börjat scanna in väl valda delar av alla bilder som bara finns på fotopapper. Ett större projekt är att på något vis digitalisera alla de diabilder som finns från min barndom och ännu tidigare.

Det är intressant att se vilka begräsningar vi hade för inte speciellt länge sedan när det inte hur som helst bara gick att ta en massa bilder och sedan välja den bästa. Vi fick ofta nöja oss med en bild som blev okej i ett läge där vi idag kan välja att spara en riktigt bra bild.

Vi tar mer bilder idag än någonsin tidigare och även där har inte minst iPhone och dess kamera bidragit till det vardagsfotograferande som sker överallt och på allt möjligt och omöjligt. Bilder som vi dessutom i ett kick kan bearbeta på några sekunder innan de publiceras vidare online på olika väl valda ställen.

Förr i tiden, för inte speciellt lång tid sedan, så skickade vi vykort när vi var på semester. Det var på det viset, oftast när man redan kommit hem, som det damp ner ett kort i brevlådan med en käck hälsning från Paris, Benidorm eller Västervik.

Jag har en hög med vykort som jag räddade från ett container-öde när mitt föräldrarhem tömdes förra året. Det är vykort från slutet av 1960-talet och fram till tidigt 2000-tal med just dessa mer eller mindre käcka hälsningarna handskrivna och inte alldeles för sällan med en lustig adressering eller underskrift.

Det var på det här viset vi fick en doft av världen utanför Sverige förr i tiden. En värld som på så många sätt var så mycket längre bort ifrån oss än vad den är idag.

Världen har krympt och tiden för att få ta del av vad som händer människor runt omkring oss i vardagen har krympt från någon vecka till ett ögonblick.

 

Ett vykort skickat av min pappa på fackutbildning i Brunnsvik 1972

001
001

 

Samma meddelande idag skulle med stor sannolikhet sett ut så här istället:

Sms

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *