En tidsfråga innan Juholt avgår
Efter att i pausen till fotbollsmatchen Sverige-Holland ha slagit över till Aktuellt och följt det totala kaos som tycks råda inom Socialdemokraterna och den kris Håkan Juholt är pappa till så är det nog mer frågan om när än om Juholt avgår.
Ett möte där Juholt stannar en halvtimme och pratar själv innan han, utan att någon fått ställa frågor, lämnar mötet och går hem för att förbereda morgondagens partiledardebatt i Riksdagen.
Efter mötet är det socialdemokrater med flackande blickar som gör allt för att undvika att uttala sig och ingen ställer sig rakryggat och uttalar sitt oreserverade stöd för sin partiledare.
Aktuellts Margit Silberstein beskriver det hela och att döma av hennes, nästan alltid initierade, kommentarer så lutar det åt ett oundvikligt slut.
Det som mycket väl kan vara den definitiva spiken i kistan är uppgiften från Morgan Johansson om att hans och Ilmar Reepalus utspel, om tillfälliga medborgarskap i fredags, var något som Johansson innan utspelet informerat och fått sanktionerat av Håkan Juholt.
Denna fråga enskilt var en storm bland i princip alla sossar som finns runt omkring mig på Twitter och Facebook i fredags. Alla var rasande på förslaget och inväntade vilken den officiella linjen från Socialdemokraterna var. När den kom från Juholt så hade han ändrat sig, vänt kappan efter vinden, och ansåg att det var en felaktig väg att gå.
Om Juholt tvingas avgå så är det inte bara rent personligt ett av dom största smällarna i modern svensk politisk historia.
Det är dessutom ytterligare en smäll för ett parti som försöker resa sig efter det sämsta valet sedan tidigt 1900-tal.
I ett sådant läge kommer också den process som föregick Juholts utnämning, med en valberedning under Berit Andnor som kraftigt ifrågasattes ända fram till att man envåldigt skakat fram just Juholt som det enda alternativet.
Kent Persson har lagt ut några rader som Juholt fällde om sig själv innan han blev ett alternativ:
Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största parti. Jag inser min begränsning.
Den stora frågan är om det inte var så att han själv ändå hade en viss insikt om sina begränsningar och att valberedningen borde ha lyssnat på detta istället för att smickra honom fram till partiledarposten.
Man kan hantera allt detta, som den motståndare jag rent politiskt är till den socialdemokratiska politisk som Juholt står för, genom att vara skadeglad.
Men jag blir egentligen mest förbluffad och förvånad över hur man, i en position där man är förste utmanare att bli statsminister, kan leva i tron att någon annan ska betala för dig. Är man dessutom socialdemokrat och själv har uttalat sig i ganska skarpa ordalag under den korta tid man varit partiledare så blir det än mer obegripligt.
Om Juholt ändå stannar kvar så är det ett än mer stympat parti han ska fortsätta leda och där en enorm frustration och ilska ute i landet ska hanteras. Hur i hela världen ska det gå att vända?
För övrigt så säger obekräftade uppgifter på Twitter just nu att en av de källor som försett pressen med information om Juholt ska vara Ibrahim Baylan och att han som tidigare partisekreterare har full koll på de internrevisioner som har skett.