Svenska terroristjägare vill använda FRA för att hitta terroristerna

Jakten på terrorister har varit något i vårt medvetande ständigt under de senaste decenniet. Även i Sverige pågår det spaning efter terroristceller som planerar attentat både i Sverige och i andra delar av världen.

Att det existerar personer i vårt land som är potentiella terrorister är jag inte det minsta tveksam om, men därifrån till att finna dessa människor och leda i bevis är något som uppenbarligen är komplicerat och värre än att utreda ett mord.

Under de senaste tio åren har bara två av tolv åtalade personer i Sverige dömts för terroristbrott. För att urnderlätta möjligheterna att kunna fälla fler vill chefsåklagare Tomas Lindstrand ha möjlighet till ett samarbete mellan Säpo och FRA och med deras hjälp och den signalspaning som sker kunna hitta fler bevis för att fälla terrorister i högre utsträckning än idag.

Det kan låta bra, men med tanke på vad Lindstrand själv säger något helt annat:

Eftersom bekämpningen av terroristbrott i första hand handlar om att dessa ska förhindras måste utredningar om misstänkta starta på ett så tidigt stadium som möjligt. Med tanke på konsekvenserna får ett terrorattentat helt enkelt inte ske. Jag tror inte att det finns någon annan typ av brott där man i så hög grad som när det gäller terrorbrott försöker ”stämma i bäcken”. Misstankegraden är då förhållandevis låg (skälig misstanke eller sannolika skäl) eftersom man inte har så mycket att gå på. Man har inga brottsverktyg, man har ingen målsägande som lämnar en trovärdig berättelse, man har inte alla de spår som ett fullbordat brott kan lämna efter sig.

Det här är precis en del av den kraftiga kritik som fanns när FRA-lagen var som hetast. Att på bred front signalspana för att hitta eventuella misstankar om saker som inte har hänt.

Jag är med på problematiken med terroristbrott och de planer som av sakens natur måste avslöjas innan de sätts i verket. Men att FRA för Säpos räkning skulle lösa detta ser jag inte som en trovärdig och rimlig lösning.

Om inte annat visar terrorattentaten i Norge att det inte alls behöver handla om att avslöja personer som inte visar sitt rätta ansikte. Om fokus hade legat på annat än att i huvudsak spana på muslimska extremister så kanske oddsen att finna terrorister med en annan grund varit betydligt större.

Ser vi sedan på terrorbombaren i Stockholm i december förra året så har det från Säpos sida varit märkvärdigt tyst. Frågan där är snarare vad man faktiskt visste, eller borde ha vetat, men inte lyckades hantera i tid? Nu löste sig detta ändå med turen på rätt sida.

Andra bloggar om terrorism, fra, fra-lagen, 9/11