Två döda barn efter 22 dagar utan ett korrekt agerande

Om jag inte kommer till mitt arbete en dag när jag ska vara där så reagerar min arbetsgivare genom att försöka få tag på mig och ta reda på varför jag inte är på jobbet. Om inte det lyckas första dagen så är jag övertygad om att det senast dagen efter leder till att man intensivt genom kontakt med anhöriga få veta vad som hänt.

Om någon av mina döttrar inte kommer till sitt dagis och sin skola så förväntar jag mig även där att man allra senast dag två, från skola och dagis, agerar och försöker få tag mig eller min fru för att få veta varför dom inte är där.

Om det hade gått tjugotvå dagar sedan skolstart och återkomst till dagis, efter sommarlovet utan att någon av mina döttrar varit på plats en enda dag så, inte bara förväntar jag mig, utan kräver att först skola/dagis och därefter sociala myndigheter hade blivit inkopplade för att reda ut vad i hela världen det är som har hänt.

Men uppenbarligen är detta inte något man kan förvänta sig ska ske. I alla fall inte i Sigtuna kommun.

För i denna kommun kan det 22 dagar efter det att två barn på 4 och 8 år inte har återkommit till förskola och skola efter sommarlovet.

Visst har det funnits kontakt med mamman. Hon har skickat sms första skoldagen och sagt 8-åringen är sjuk. Förskolepersonal har träffat mamman dag 6 och fått veta att sonen är sjuk. Mamman har dag 9 skickat sms till skolan och berättat vilken sjukdom sonen har.

Ytterlgare ett antal försök att få kontakt med mamman har skett men det är först dag 22 efter skolstart, den 13 september, tar skolan kontakt med Socialförvaltningen i Sigtuna. 

Det framträder att skolan har gjort försök att få kontakt med mamman och få veta varför sonen inte varit i skolan. Från förskolans sida framgår det inte att man alls aktivt har försökt att ta en kontakt med mamman. Men skolan har tagit 22 dagar på sig innan en första kontakt tas med Socialförvaltningen. 

Att med detta som bakgrund påstå att det i Sigtuna kommun finns tillräckliga rutiner kan det inte finnas någon som på allvar kan hävda. 

Visst kan man säga att eftersom det inte funnits tecken tidigare om några problem i famlijen så har man inte agerat mer skyndsamt. För mig borde alla larmklockor ringa om ett mönster bryts så kraftigt ifrån hur det tidigare har sett ut som det verkar vara i det här fallet. 

Inte heller Socialförvaltningen kan gå fri ifrån att bli ifrågasatta i det här. Om man skulle ha agerat redan i mitten av förra veckan, före helgen, vet jag inte. Men när det framgår att mammans väninna redan i mitten av augusti har kontaktat Socialförvaltningen och uttryckt sin oro över familjens situation, men har blivit avvisad och ifrågasatt utan åtgärd, så finns det ytterligare en dimension i detta.

För om vi förväntar oss att vi som medmänniskor ska agera och försöka att bidra till att hjälpa människor i fara så kräver det att myndigheter agerar på ett utarbetat sätt och tar tillvara den oro som framförs. Att ringa till Socialförvaltningen och uttrycka något sådant är inte något som de flesta gör i en handvändning. Det sker beroende på en djup oro över andra människors liv och hälsa.

Dessutom är det en gåta varför inte någon tagit en kontakt med den yngsta pojken pappa som uppenbarligen var den som i söndags larmade polisen och därmed inte kan ha varit helt borta ur sin sons liv.

Att två små barn har fått sätta livet till på grund av en psykiskt sjuk mamma, något annat kan inte vara rimligt att tro, är en tragik som är svår att förstå. 

Att det sker trots att det har funnits både medmänniskor som har larmat med sin oro, en förskola, en skola och en socialförvaltning som inte har agerat tillräckligt effektivt och snabbt är fruktansvärt. 

Nu har det skett i Sigtuna och jag är tyvärr inte det minsta säket på att det hade skett speciellt mycket bättre i många andra kommuner runt om i landet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *