Det är inte “Generation pjosk” som är problemet
Jag håller helt och fullt med i vad Erik Laakso skriver om den märkliga debatten över det faktum att yngre människor går till akuten med åkommor som kanske inte hör hemma där.
Han skriver att välfärdssystemet är till för människorna och hur han beskriver orsaken till att det ser ut som det gör:
Får man en tid på vårdcentralen innan man hunnit vänja sig vid smärtan och anser sig kunna leva med den så får man givetvis en tid som innebär att man måste ta ledigt 30 minuter innan och 30 minuter efter själva tiden och man bör avsätta en timme för undersökning eftersom man som regel får vänta 25 minuter efter bokad tid innan man får träffa läkaren. Det innebär två timmars inkomstbortfall och två timmars produktionsbortfall för att kunna gå till läkaren. Att få en tid efter jobbet är helt omöjligt för då är vårdcentralen stängd. Alltså blir akutmottagningen en sorts reservvårdcentral för den är alltid öppen och har man lite tur slipper man vänta allt för länge på att bli undersökt. Dessutom helt utan inkomstbortfall, bara lite fritidsbortfall.
Det handlar om att fördela resurser så att de finns där de bäst behövs och kan utnyttjas så effektivt och så bra som möjligt för de människor som behöver vården.
Jag är övertygad om att en annan syn på service, vilket det faktiskt handlar om, i den svenska vården med lätthet skulle kunna lätta på trycket på landets akutmottagningar. En anpassning till verkligheten på landets vårdcentraler, så som Laakso pekar på, skulle direkt skapa en helt annan tillvaro på akuten där de skulle slippa ta hand om halsflusser och "enklare" åkommor som inte har där att göra. Jag är inte ens säker på att det skulle kosta mer pengar totalt sett.
Att skjuta över problematiken på bortskämda unga människor som inte förstår bättre, och som har fått en skev uppfostring av sina föräldrar, är för enkelt. Det finns säkert sådana exempel, men i grunden handlar det om att se på verkligheten så som den ser ut.