Media måste vara ett filter mellan desperata anhöriga och allmänintresset

Det viktigaste av allt är att den 30-åriga kvinnan ifrån Malmö har återfunnits. 

Media (läs: kvällspressen) har säkert spelat en roll i att hon blev igenkänd och identifierad så som tydligtvis har skett. Men det vilar också ett tungt ansvar på samma tidningar för all den fakta om kvinnan som de, via information från anhöriga till kvinnan, har låtit publicera den senaste veckan.

Jag förstår ju att anhöriga, som är måna om att återfinna henne, delger polisen vad som krävs för att bygga ett pussel för att finna henne. Men jag har mycket svårt att förstå vad allt detta har i tidningarna att göra.

Jag skulle snarare vilja påstå att det som, vid sidan om det elementära i att hon varit försvunnen, skrivits om hennes gåtfulla beteende snarare är något som nu kommer att kunna påverka henne ännu mer negativt.

Inte nog med att hon försvann så ska hon nu, förutom att förklara för sina anhöriga, leva med att ha dissekerats i media baserat på samma anhörigas spekulationer och ledtrådar.

Dessutom har beskrivningen av hennes försvinnande varit bristfällig från starten vilket har lett till en ännu mer förvirrad uppfattning om vad som egentligen hänt.

Sedan har även polisen, i form av spaningsledare Björn Olsson, uttalat sig på en rad märkliga sätt som jag inte heller anser är något annat än rena subjektiva bedömningar från hans sida. Bland annat uttalade han sig igår, efter kvinnans återfinnande, så här om henne:

Det återstår en jäkla massa frågetecken i den här historien men nu är det inte längre polisiärt intressant att utreda dem. Men hon har en del att förklara för sin familj och sin pojkvän.

Det är säkert i sig sant, det Björn Olsson säger, men det är ingenting som har någon relevans i hans roll som polis. Vilka frågetecken det nu handlar om och hur mycket hon än må ha att förklara för sin familj och sin pojkvän så är det ingenting som han borde yppa sig om. 

En annan sak som jag ofta undrar över är vad det är som får ett försvinnande att uppmärksammas i media så som har skett i det här fallet.

Är det medias godtyckliga selektering beroende på nyhetsläget i övrigt eller handlar det om hur ihärdiga anhöriga den försvunna personen har och som genom sina egna kontakter med media får det hela att lyftas upp på löpsedlarna?

För den försvunna personen är det i alla fall inte någon annan fakta än namn och bild som har varit relevant för att återfinna henne. Alla andra spekulationer och lösa trådar kan snarare nu vara en belastning för henne.

Anhöriga har också ett visst ansvar, men det är tidningarna som är filtret och som ska avhålla sig ifrån oväsentligheter, som inte har med allmänintresset att göra, som kan skada mer än vad det gör nytta.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *