En skandinavisk agenda för demokrati, tolerans och öppenhet
Vi kan fortsätta att hitta samband mellan de åsikter Anders Behring Breivik står för och de partier, som finns i parlamenten i Norge, Danmark ochSverige, hur länge som helst.
Kopplingarna finns där, inget snack om saken, men det är liksom vare sig en tröst eller något som hjälper oss att hitta en väg in i tolerans med ett klimat som inte föder extremister som hatar skandinaviska politiska partier för deras ställningstaganden för de värderingar som hatas.
Vi har tillåtit att dessa partier har fått en plats i det demokratiska rummet och det oöverblickbara förändringsarbete som kräver en nordisk samling är det som kan marginalisera dessa tankar. De försök som har skett att hålla åsikterna borta har inte i något nordiskt land lyckats. Det finns därför ett kollektivt ansvar i Sverige, Norge och Danmark att lyckas finna en annan väg, ett annat sätt, att sätta upp denna skandinaviska agenda för tolerans och öppenhet.
Kortsiktigt kommer det kanske att lyckas trycka tillbaka dessa åsikter genom att ställa Anders Behring Breivik direkt mot texter och åsikter som har framförts av företrädare för dessa partier de senaste åren. Fremskrittspartiet kommer med stora sannolikhet att få bekymmer i höstens norska val.
Men på lite längre sikt än så kommer det inte att räcka till. Det handlar om att hitta en annan väg bort ifrån intolerans och kraftigt överdrivna föreställningar om en dold agenda för att ta över den europeiska civilisationen.
Rent krasst handlar det om att alla som nu med fasa ser följderna av vad Anders Behring Breivik har åstadkommit i Norge och som på olika vis manifesterar detta med diverse norska flaggor och annat till stöd också är med och fullföljer det hela genom att inte visa minsta lilla tolerans för åsikter som tangerar de denna person står för och som ligger i linje med en rad skandinaviska parlamentariska partiers grundsyn.
Det komma inte att räcka med att låta denna känsla vara rådande ett tag framöver och tro att detta räcker för att vrida klockan tillbaka till ett öppet samhälle och tolerant samhälle som inte göder personer som Anders Behring Breivik.
Jag misstror inte någon enda människa som på olika sätt uttrycker sitt obehag och sin sympati efter helgens massaker, men jag är tyvärr inte alls säker på att detta kommer att räcka till för att trycka tillbaka grundproblematiken och det är här den skandinaviska samlingen för ett mer demokratiskt och mer medmänskligt samhällsklimat som kan hålla isär individer och dess oacceptabla handlingar ifrån folkgrupper baserat på urpsrung och hudfärg.
Det handlar om att våra skandinaviska politiska partier tillsammans, över nationsgränser och politiska blockeringar, lyckas ena sig och tillsammans med befolkningen och olika gränsöverskridande demokratiska rörelser visa vägen mot vad som är acceptabelt och vad som med öppenhet ska bekämpas. Då blir det också blottlagt vilka partier som väljer att ställa sig utanför och, i skenet av vad som nu har skett, med vilka argument det sker.
I detta arbetet har även media en extremt viktig roll att spela så att inte även fortsättningen av processen fram till en fängelsedom för Anders Behring Breivik blir något som sker på hans agenda och som, om det inte redan skett, skapar en förebild för andra att agera i sin egen övertygelse om samhällets ansvar och politiska partiers svek mot sina länder.
Stoltenbergs ord om mer demokrati och mer öppenhet är att ta fasta på. Det handlar om att de skandinaviska länderna ska använda 7/22 att inte bli ett skandinaviskt 9/11 där mer rädsla och ännu större inskränkningar på den personliga integriteten ska agera en snabb lösning på något som är betydligt vidare än en quick fix.