Juholt goes Ringholm/Billström

Jag vet. Jag borde inte skriva ytterligare ett inlägg om Håkan Juholt just nu. Men det är omöjligt efter att ha sett intervjun från Agenda i söndags. Jag får andnöd av att se det.

Det kan inte finnas någon framträdande sosse som sedan Bosse Ringholm som har agerat lika mycket papegoja som Håkan Juholt gjorde i denna intervju.

Moderaten Tobias Billström ligger i samma liga som Ringholm sett till enskildt intervju. Men totalt sett, med alla kovändningar och vatten som hunnit rinna i olika riktningar i frågan hur S vill hantera den svenska Libyen-insatsen, sedan Juholts tal 1 maj så vete katten om han inte slår dom på fingrarna.

Det handlar antingen om ett obegränsat självförtroende eller en rejäl foliehatt för att inte inse att otydligheten och svängningarna i Libyen-frågan är solkar för alla utom Håkan Juholt.

Att sitta i Ekots lördagsintervju, som i sig inte var i närheten lika mycket papegoja-stajl som i Agenda, och säga att han har gjort ett medvetet val att gå före i den här frågan och att han var beredd att ta stryk för detta, är ett mycket märkligt sätt att se på sin första kris som partiledare och, återigen, visa prov på ett självförtroende av högsta rang.

Ingen kan, inte ens socialdemokrater, kan med egen trovärdighet i behåll påstå att Håkan Juholt i den här intervjun och i Libyen-frågan i stort har glänst så som en potentiell statsminister borde göra.

Erkänn istället att "ja, jag var otydlig" eller "ja, vi har efter moget övervägande ändrat vår uppfattning. Jag hade fel i mitt tal 1 maj".

 

Uppdatering:

Hoppsan Kerstin! Det finns i alla fall ett visst mått av självkritik från Håkan Juholt under galgen. 

Bloggat: Claes Krantz, Ulf Bjereld, Gunnar Hökmark