Ola Lindholm och Mikael Persbrandt – same same but different

Barnprogramledare Ola Lindholm har alldeles uppenbarligen inte varit sanningsenlig i sin iver att upprätthålla sin image som barnens favoritprogramledare.

Han gick direkt efter poliskonfrontationen ut och talade om att han självfallet inte var skyldig till att ha tagit några otillåtna substanser. Detta var bara en förhoppning och visar sin nu vara fel.

Jag har inte tänkt att lägga några moraliska betänkligheter i det faktum att Ola Lindholm snortat kokain. Det är upp till honom.

Men jag kan inte låta bli att reagera över en person som inte är sanningsenlig. Inte bara det att han väljer att tiga om skuld eller inte skuld när han konfronterats. Han väljer att gå ut och bedyra sin oskuld precis som om det skulle ta undan det faktum att han faktiskt lämnat ett pisseprov till polisen som han mycket väl visste om innehållet i.

För mig är det rent trovärdighetsmässigt en enormt stor skillnad mellan detta och det vi för någon månad sedan kunde läsa om Mikael Persbrandt

Båda tar knark, men hanteringen av det hela är två motpoler och därmed också utgången i hur människor uppfattar hederligheten och trovärdigheten hos Ola respektive Mikael.

Att erkänna sina laster och brister som människa istället för att försöka måla upp motsatsen 'til the bitter end är i alla fall inget som imponerar på mig.

Uppdatering:

Ola Lindholm bloggar själv om sin upplevelse av hela denna historia. Inte minst är det ett enormt starkt angrepp på Expressen och över det faktum att polisens utredning läckt som ett såll till pressen.

Vad ska man tro egentligen och hur stor säkerhet är det i det prov som han ska ha testats positivt för?

Uppdatering 2:

Jag får krypa till korset och erkänna att jag igår föll rakt ner i kvällstidningsdrevet och deras gillrade fälla i fallet med Ola Lindholm och åtalet emot honom. Separat inlägg om detta här.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *