Sjöbergs avslöjande handlar inte i första hand om våra känslor

Redan i tisdags kväll när hela historien om Patrik Sjöberg briserade, så noterade jag att fokus snabbt kantrade över till mer av en moraldebatt och riskerna att låta sina barn vara en dela av svensk idrott.

Detta spår har sedan bara förstärkts och det som nu pratas om är hur idrotten ska hantera problematiken. 

Det är inte ett problem isolerat till idrottens värld. Detta handlar om ett samhällsproblem, som vi egentligen inte vet omfattningen av, och att nu enbart fokusera på barn och ungdom i träning runt om i landets klubbar blir helt fel.

Detta kommer ovillkorligt att sluta med att oskyldiga engagerade vuxna kommer att anklagas för saker som inte är sanna. Moraldebatten och ett sökande efter brister i frivilliga själars insatser riskerar snarare att skrämma bort duktiga ledare och då i första hand manliga sådana. 

Det handlar till viss del också om att vi är experter på att se lösningar på en problematik som vi tidigare antingen har blundat för eller valt att se bort ifrån. Det är givetvis ingen annan vuxen som nu vågar ställa sig upp och säga att man misstänkte Viljo Nousiainen för något av det som nu kommer fram.

Men det är inte samma sak som att inte någon av dom misstänkte eller visste något.

Allt annat är för mig fullkomligt osannolikt.

Det intressanta nu är inte hur många ytterligare som kommer att tala ut om vad man blivit utsatta för av Nousiainen. Det intressanta är om debatten och diskussionerna kan landa i en vettig slutsats om hur vi minimerar risken att något barn, någonstans runt omkring oss utsätts för liknande behandling av en mor, en far, annan släkting eller vuxen i dess närhet.

Denna slutsats borde under alla omständigheter inte landa i att gå omkring med en misstänksamhet gentemot alla vuxna som våra barn rör sig bland.

Faktum är att detta aktuella exempel, med Viljo Nousiainens övergrepp på unga pojkar, är övergrepp på pojkar från familjer med mer eller mindre stora problem och inte minst familjer med frånvarande fäder där detta faktum tycks ha utnyttjas för att på ett enklare sätt få grepp över dessa unga pojkar som saknat en fadersfigur.

Med detta inte sagt att problematiken på något vis är isolerat att drabba barn enbart från mer eller mindre svåra familjeförhållanden, men det landar i alla fall för mig i slutsatsen att ett starkt skyddsnät för barn på ett effektivt sätt kan skydda dom både från sexuella övergrepp och andra otrevligheter som de inte ska behöva genomlida.

Andra bloggar om , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *