Juholt borde älska fildelning och Googles bokprojekt

Håkan Juholt höjer idag fanan för kulturlivet i Sverige och säger att vi behöver de demokratiska rum som kulturen utgör; teatrar, bibliotek, samlingslokaler, andaktslokaler och välfärdsstatens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra, möts som jämlikar och växer tillsammans.

Det finns enormt mycket som har med kultur att göra som är starka värden för att vi ska må bra och att vi utvecklas som människor. Ett inkluderande kulturellt klimat är bra.

För en socialdemokrat är det också en självklarhet, i alla fall för Juholt, att hela detta kulturkalas ska vara något som alla ska kunna ta del av oavsett i vilken samhällsgrupp man befinner sig. 

Det är här det blir knepigare. För oavsett hur mycket man än anser att ett rikt kulturliv bidrar till människors välbefinnande så kommer man någonstans till att det också kostar pengar.

Handlar det om att låta den breda, folkliga delen av kulturen vara fri eller handlar det om att tillgängliggöra alla olika smala delar av svenskt kulturliv till alla medborgare?

Det handlar om prioriteringar och ett kulturlyft så som jag uppfattar Håkan Juholts ambitioner kommer att kosta pengar som måste ställas emot allt annat i samhället som på andra plan är minst lika viktiga för många människors vardag än fri entré till ett museum eller en gratiskonsert på Stora Torget i Borås.

Ambitionen från Julholt borde inkludera att han är en stark förespråkare för Googles stora bokprojekt och att han reservationslöst älskar fildelning. Författarna och artisterna kan ju få betalt av staten istället precis som personalen på statliga museum, kungliga operan och andra kulturinstitutioner.

Jag skulle helt enkelt vilja veta betydligt mycket mer om hur Håkan Juholt har tänkt sig att finansieringen av ett kulturlyft ska se ut innan det går att avgöra hur briljant det egentligen är för samhället i stort. 

Att alla ska kunna ta del av kulturen, oavsett plånbok, kan bli en enormt dyr affär för statens plånbok om det inte finns några begränsingar för vad man oavsett denna plånbok ska kunna ta del av.

Handlar det kanske om ett KULTUR-avdrag där man köper kulturella upplevelser och sedan kan göra avdrag för, av staten godkända, sådana i deklarationen året efter?

En annan intressant fråga som är dagsaktuell är hur kulturella evenemang av olika slag där polisen numera kan debitera sin bevakningskostnad på arrangören ska hanteras. Det här är ett stort hot emot många evenemang och där inte minst idrottsevenemang riskerar att drabbas enormt hårt med stigande biljettpriser som en direkt följd. Ingår idrotten i Juholts kulturlyft?

Eller hur han tänkt sig hel den nya kulturella bas som på bara det senaste decenniet har växt fram på internet med allt vad det innebär av kulturell berikning?

Jag håller med om att det måste finnas ett utrymme för att kunna skapa kulturella gärningar som sticker ut ifrån mainstream och mycket av den fördumning som faktiskt finns. Tyvärr måste vi dock även i fallet kultur ta hänsyn till vad sista raden kostar oss i skattepengar.

Med tanke på hur den totala listan med socialdemokratiska löften inför framtiden nu börjar se ut så ska det bli mycket intressant att se vad kulturlyftet i praktiken kommer att innehålla.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *