Lärare för livet kräver mer än ämneskunskap
Det är helt korrekt att alla som vill inte ska kunna bli lärare. Det är samma sak som gäller där som på alla andra områden. Kompetensen i alla dess avseenden måste totalt sett nå upp till en nivå som utlovar ett bra arbete när läraraspiranterna väl står där i klassrummen runt om i landet.
Om det är så att antalet sökande till lärarutbildningen är för få så kan det vara ett problem, men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Ett större urval ger logiskt sett en bättre grogrund för att utbilda bra lärare. Men alltsammans är, ironiskt nog, beroende av hur bra utbildningen för de blivande lärarna är och hur duktiga deras lärare är på att skapa de fantastiska ledare och pedagoger som skolor runt om i landet skriker efter.
Är det dessutom så att kraven på lärarutbildningen är för låga, med resultat att man får sin examen utan att man kanske är förtjänt av den, så är det nästa problem och även detta till stor del i händerna på deras utbildares förmåga att se mellan fingrarna för att kunna släppa ut så många nya lärare som möjligt.
En dålig lärarutbildning med fel fokus på vad som är viktigast för en lärare att kunna hantera i dagens skola är nog grundorsaken. Självfallet handlar det om att inneha en kunskap i ämnet man ska lära ut och att kunna förmedla detta vidare, men det är så många andra faktorer som måste kunna hanteras. Det räcker inte med ämneskunskap och pedagogik om man inte också är en ledare i klassrummet som skapar en miljö för alla elever att kunna växa i.
Just därför tror jag inte att det måste vara ett problem att det inte går tio sökande på varje plats till lärarutbildningen. Det handlar om att det är det rätta virket som söker och blir antagna. De som självfallet, utan att vara nördar, lär sig behärska ett ämne och hur man lär ut detta men även kan ta elever på olika nivå på rätt sätt och skapa en utbildningsmiljö värd namnet.
Utan att på något vis vara en moralist och tycka att det var bättre förr så är det anmärkningsvärt vad som tolereras i många klassrum i dagens skola.
Jag fick en kommentar från en 15-åring så sent som igår när jag av någon orsak pratade om tuggummi och hon säger att "det får vi inte ha i klassrummet".
Nähä! Dom får inte tugga tuggummi men det är tillåtet att sitta med en iPod eller en mobiltelefon uppe. Det tillåts att eleverna lyssnar på musik i hörlurar genom en hel lektion. Men gud nåde om du skulle sitta där med ett tuggummi!
Jag säger inte att detta är den generella bilden i alla klassrum, men bara det faktum att det förekommer någonstans, och förmodligen inte alls så sällan, är ett tydligt bevis på att det är fel lärare och fel rektorer som arbetar i dessa klassrum och skolor.
Här handlar det inte om hur bra läraren är på sitt ämne. Han eller hon kan vara ett snille utan jämförelse utan att lyckas vara en bra lärare om de inte också lyckas ta kommandot över klassrummet.
Dessutom måste det vara tröstlöst jobbigt att som nyutexaminerad lärare direkt känna att de inte kan hantera situationen. Att det inte är enkelt till en början är en sak, det är det inte i något jobb, men att inte hantera det efter en inledande period är inte acceptabelt vare sig för lärarens egen situation eller för de elever som ska få en utbildning värd namnet.
Ledaregenskaperna borde komma betydligt mer i fokus och inte minst är det kanske på rektorsnivå som man behöver ta ett rejält grepp. Även där behöver man säkerligen se över kravprofilen.
Om summan är den rätta vet jag inte, men det ligger en hel del i vad Malin Siwe konstaterade i senaste numret av Fokus:
Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden. Andra får använda dem som hävstång senare. Att det finns individuella topplöner räcker för att locka till lärarutbildningen. Möjligheten finns. Det är ju inte varje civilekonom som tjänar multum, eller civilingenjör.
Läs även resten av hennes tankar kring skolproblematiken.
Bloggat: Björn Andersson, Martin Moberg