Riksdagsman @AntonAbele raderar sina Twitter-konversationer

Det verkade ju så lovande efter det att jag i förrgår bloggade om Anton Abeles uteblivna respons på den debattartikel han fick publicerad i Expressen.

Helt plötsligt kom det en reaktion på Twitter från Anton Abele:

image from d.pr
Hur han har försökt söka kontakt med mig under den vecka som gått framgår inte. Men min direkta respons på detta bestod av två tweets:

  1. @antonabele Du kan få nummer i din mail. Är det anton.abele@riksdagen.se ?
  2. @antonabele Sedan skulle jag iof föredra att föra dialogen offentligt, här och på min blogg, i första hand så att andra kan delta.

Efter detta inget svar. Jag skickar en tweet tisdag eftermiddag: Återkom med svar på min replik igår när du hinner.

Så igår kväll runt 17.30 kommer det ett svar från Anton Abele:

image from d.pr

Jag blir lite paff och undrar helt sonika “vad är det för jävla skitsnack! Jag har bett dig bekräfta din mailadress – inte ens det har du klarat av!

Kanske lite onödigt med “jävla skitsnack” i det sammanhanget, men jag förstod inte vad han syftade på när han nu hade gett mig min chans.

I vilket fall som helst följer sedan en för andra ganska ointressant dialog. Det är inte rikets säkerhet som avhandlas utan en fortsättning på min förvåning och mina undringar.

Jag konstaterar att det här inte handlar om mig, och vilka eventuella chanser jag missat, utan om att jag inte fått bekräftelse på hans mailadress och inte heller någon annan respons innan “chansen” helt plötsligt var borta att föra en dialog om det som var pudelns kärna – det som Anton Abele framförde i Expressen i förra veckan.

Anton tycker nu att det får räcka:

image from d.pr
 
Jag kunde självfallet bemödat mig med att surfat in på riksdagen.se och letat upp Antons mailadress. Nu gjorde jag inte det utan inväntade hans respons som inte kom förrän han konstaterar att chansen är borta. Lite ankdamm över just den punkten, kan tyckas…

I vilket fall som helst så tar Anton Abeles dialog slut där. Med ett tack för ingenting alls.

Jag avslutar det hela med att upprepa mig:

Återigen; det är sorgligt att du inte klarar av att diskutera vad du själv initierat. Vilka är #twittermaffian? På vilket vis vill du göra begränsningar på internet? Har jag i mitt blogginlägg vantolkat vad du egentligen menar?

Ingen mer respons kommer. Men det är ändå inte slut här.

När jag efter ens stund skulle gå tillbaka för att rekapitulera hur hela konversationen hade sett ut, så ser jag till min enorma förvåning att det bara är mina tweets som finns kvar.

Alla Anton Abeles tweets utom den sista är vid den här tidpunkten raderade!

Det handlar alltså inte om några världsomvälvande ord som han har twittrat om. Helt ärligt ganska ointressant för någon annan om man bara ser det som något isolerat.

Men för mig handlar det mer om det principiella i att radera det som har skrivits.

Vi pratar om en riksdagsman som gång efter annan har varit ute i medierna, både före och efter det att han blev invald i riksdagen, och pratat om det obehagliga på internet och hur detta ska stävjas med regleringar. Han har gjort detta utan att, vad jag vet, någon gång ta debatten på den plan där matchen spelas – på internet bland bloggare, twittrare och andra som engagerar sig seriöst i de här frågorna.

När han väl ger respons, efter mycket tjatande, så sker det alltså på det vis som här är dokumenterat. Att jag lyckades spara ner några av hans raderade tweets var mer tur än genomtänkt. Flygplansläge och skärdumpar i min iPhone löste det :)

Om han raderar tweets för att det ska se bättre ut i hans flöde eller om han inte vet bättre är oklart. Men att det reser frågetecken om mer än några raderade tweets står i alla fall klart för mig.

Är det genom att ta bort det man själv inte gillar som internet ska regleras?

Är det på samma vis Sverige och andra stater ska få gå in och reglera internet?

Är det att visa respekt gentemot andra människor att plocka bort sin del av en dialog från ett offentligt forum, från det officiella Twitterkontot för riksdagsledamot Anton Abele (M)?

För mig är svaren enkla. För mig har Anton Abele visat prov på ett sorgligt sätt att hantera dialogen med mig och andra som försöker föra en balanserad debatt i de frågor som han själv tar upp. 

Han har, och detta är det allra viktigaste, inte med ett ord bemött eller förklarat vad det är han menar med sina utspel. 

Han har generaliserat, och försökt etablera ett nytt uttryck genom att mynta #twittermaffian som ett begrepp (ingår det som medlem i #twittermaffian att man raderar tweets som man inte vill visa?). Vilka som han anser ingår där vet vi fortfarande inte.

Twittermaffian
Bild av Tobias Boström @tobiasbostromMitt eget jävla Narnia

Jag kommer i fortsättningen inte att ta någon som helst notis av vad Anton Abele har för sig. Den som i första hand förlorar på detta är Anton Abele själv. Men förlorarna är även det svenska folk som han sitter som representant i riksdagen för.

För alla oss har han nu visat var skåpet ska stå. En diskussion ska ske på hans premisser med minsta möjliga risk att tvingas stå till svars för de åsikter han vädrar offentligt på olika debatt-sidor.

Uppdatering:

Stycket om sociala medier i det här inslaget från TV4 är intressant i perspektiv till hur dessa i slutändan inte är ett alternativ som kommunikationsmedel utan som megafon.

 

Andra bloggar om , , , , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *