Vem skulle reagera om Du uttalade ett självmordshot?

Det är tragik på hög nivå när en kvinna med 1082 kontakter på Facebook varslar om att ta livet av sig och att ingen gör ett försök att hindra det.

Oavsett om det inte var första gången hon ropade på hjälp och sände ut signaler om att hon skulle ta livet av sig så är det anmärkningsvärt hur de som läste det mer eller mindre ryckte på axlarna.

Detta är det allra viktigaste att konstatera. Att en människa, oavsett vilken relation man har till den självmordsbenägna människan ifråga, inte reagerar och agerar på något vettigt vis.

Sedan är det då detta med Facebook och vänner. 

Visst kallas det för vänner, de man har valt att ha en kontakt med på Facebook, men bredden i vilka som finns där är för de allra flesta betydligt bredare än vad som kan kallas en nära vän.

Kontakterna på Facebook består av nära vänner, vänner i ett vidare perspektiv, bekanta och dessutom personer som man aldrig ens har träffat i verkliga livet. Så är det i alla fall för mig.

Jag är fullkomligt övertygad om att Simone Back inte hade 1082 nära vänner eller ens personer som vi med ett lite äldre sätt att se på saken, skulle kalla för vän i den bemärkelsen. Men det är alltså inte det som saken heller gäller. Vilken den verkliga relationen är till 1082 personer på Facebook är inte avgörande. Avgörande är att människor reagerar.

Jag vägrar att se det så nattsvart och att Simone Backs öde skulle vara ett facit för Facebook. Jag vägrar också att skriva under på att det finns väldigt lite kärlek och nästintill bara hat på Facebook som Alex Schulman påstår.

Att inte han anser sig kunna ringa någon av sina 4000 vänner på Facebook om han var olycklig låter mer som ett Schulman-uttalande än något som skulle vara verkligt.

Jag har ingen aning om hur många av mina 143 Facebook-vänner som skulle reagera om jag uttalade ett allvarligt hot om att försöka ta livet av mig. Men jag är övertygad om att det skulle finnas ett antal personer som definitivt skulle göra det.

Det finns återigen en underton i debatten som på något märkligt vis försöker lägga en skuld på Facebook för att sånt här kan hända. 

När Simone Back kan göra det som nu skedde utan att något händer och att det snarare hånas än larmas om hjälp så är det en del av ett samhällsproblem som ligger på ett betydligt djupare plan och som bottnar i något helt annat än de senaste 5 årens lavinartade utveckling där sociala medier har blivit vardag för så många av oss.

Problematiken att människor ser på, hånar och applåderar ett självmordsförsök är skrämmande. Samma tendenser har vi sett ett antal exempel på bara det senaste året. Vi hade Bjästa-fallet och vi hade fallet med killen som hängde sig i direktsändning på ett internetforum. Allt detta är förfärligt men skulden ligger på människorna och inte på det forum som mobbing eller är hejaklacks-självmord kan genomföras.

Alex Schulman kan säkert ha rätt i att all den kärlek som på olika sätt uttalas på Facebook inte är äkta. Det är jag beredd att skriva under på.

Men problematiken ligger på ett helt annat plan än i vilket forum som ett självmordshot uttalas. Den kärlek som inte är äkta på Facebook är det inte heller i något annat sammanhang. Är det falskt och utan botten så är det så oavsett.

Bloggat: Jerry

Uppdatering:

Karin Långström Vinge har en viktig aspekt i den här debatten som jag måste lyfta fram och som inte alls är oviktig:

Facebook är ingen psykakut. "Vänner" på Facebook är inte vänner i traditionell mening, utan en beteckning på de personer eller konton som finns i ditt nätverk, efter att du har addat dem eller efter att de har addat dig. Utan förpliktelser – eller iallafall med de förpliktelser som normal netikett kräver, vad det nu är. 

En följare (follower) på Twitter är heller inte någon som skrivit under på att läsa och begrunda varje tweet du publicerar. Du kan inte räkna med respons, eller att de kommer att ge dig odelad kärlek och uppskattning.

Oavsett om du har 30, 150 eller 1082 vänner på Facebook så finns det ingen som helst garanti för att någon av dessa kommer att uppmärksamma vilken statusuppdatering du gör. Ingen av oss har förbundit oss till att läsa allt som händer där.

Den viktiga skiljelinjen går när man verkligen observerar något likt den nu aktuella händelsen och då inte gör något.