Monica Green är nere och cyklar i källaren

Margareta Winberg av alla människor blir idag beskylld för att missgynna kvinnor när hon tidigare har gått ut och förespråkat Pär Nuder som efterträdare till Mona Sahlin.

Det är Monica Green som anser att Winberg inte lever som hon en gång har lärt.

Winberg bröt med socialdemokratiska traditioner och valde att offentligt vis sitt stöd för den hon ansåg var mest meriterad och lämpad för jobbet. Monica Green tycker så här:

Det jag vänder mig emot är att Margareta Winberg med sin bakgrund förespråkar en man – som dessutom säger tydligt nej till uppdraget. Pär Nuder är både kompetent, skicklig och erfaren. Min invändning är mer att vi har gott om fantastiskt duktiga kvinnor i vårt parti. Dessa ska vi ta till vara och vi bör som kvinnor stötta varandra.

Även om nu Nuder definitivt (!) har stängt dörren till det uppdrag Winberg förespråkade honom för, och Green erkänner hans kompetens, sår är det ändå på en annan nivå hon vill lägga ribban.

Det är inte i första hand kompetensen hon vill ska prioriteras utan att "vi bör som kvinnor stötta varandra".

Det är alltså devisen hellre en kvinna i mängden än en man med bäst meriter. Eller om vi nu skiter i könsfrågan – hellre en person i mängden än den med bäst förutsättningar för jobbet.

Jag har inte något som helst förtroende för Monica Green som politiker. Hon agerar megafon och hon klarar inte av att kommunicera med människor i de sammanhang i sociala medier som hon befinner sig i.

Om man tycker som Monica Green gör så borde det räcka:

  1. Anser att det inte är något fel på partiets politik 
  2. Har förtroende för den partiledning partiet har haft de senaste fyra åren
  3. Förespråkar en ny ledning (!)

Om hennes debatt-text i dagens Expressen, och övriga inspel i synen på partiets problematik, tillmäts någon som helst betydelse i valet av ny partiordförande för Socialdemokraterna så är partiet mycket illa ute.