Öga för öga, tand för tand – feminismen av idag?
Det är inte utan att jag blir alldeles matt av att läsa Anna Laestadius Larssons krönika i SvD som avhandlar det faktum att tjejer klarar sig mycket bättre i skolan än vad killarna gör.
Nej, jag tänker inte stå på barrikaderna när det gäller pojkarnas sjunkande betyg. Tjejer anstränger sig mer än killar för att de måste. Killar chillar för att de kan. Någon gång kommer brytpunkten. Till slut kommer kvinnorna spränga könsvallen. Då kommer killarna bli förvånade. Yrvaket titta upp från sin World of warcraft och undra vad det är som har hänt. Förvånat konstatera att alla som tar emot priserna av drottning Victoria i Stockholms konserthus den 10 december precis som hon bär långklänning och högklackade skor.
Tills dess svarar jag: "Varför ska jag bry mig om dem?”
Här ser vi alltså en inställning som säger att bara för att det har funnits och fortfarande finns orättvisor mellan kvinnor och män i samhället så ska vi inte bry oss om att barn och ungdomar i skolan, killar i det här fallet, klarar sig sämre än tidigare och framför allt i relation till tjejerna.
De får helt enkelt skylla sig själva för att historien ser ut som den gör och ska med resonemanget ovan få bära skulden för att deras pappa, morfar och farfar inte på ett bättre sätt har sett till att skapa ett samhälle där jämlikheten har hamnat på rätt nivå.
Svaret på frågan varför vi ska bry oss om problematiken med att det går allt sämre för killar i skolan är att det inte bara är ett problem för individen utan också blir ett problem för samhället.
Det finns inget skäl att utöva filosofin om öga för öga, tand för tand när vi pratar om jämlikhet. Det finns ingen anledning att i efterhand bestraffa unga killar för något de själva inte har kunnat påverka men mycket väl kan medverka till att slutligen uppnå.
Ett korkat sätt att resonera som mer doftar ljuv hämnd än sunt förnuft och mänsklig omtanke.
Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, jämställdhet, skola, utbildning, samhälle