30 tondöva barn i ett luciatåg – ett minne för livet

Det är den dag på året, framför alla andra, när föräldrar till förskolebarn plockar fram både kamera, glitter och lussekatter för att beskåda sina små barn i ett traditionellt luciatåg på dagis.

Barn mellan 1-6 år i en salig blandning och med en lika salig skillnad på både intresse och talang.

Det är ett tåg med vitklädda lucior och små tomtenissar som är mer eller mindre tondöva hela bunten.

Till detta har jag mycket svårt att gå igång på.

Jag läser i Aftonbladet om att det till största delen är mammor som går på sina barns lusse-uppträdanden och att papporna jobbar för att det är deras uppgift.

Daniel Pernikliski skriver i samma tidning om att det är värt att byte en timmes arbete mot att skåda sina barn vara glada eller bryta ihop inför sina föräldrar – "En timme från jobbet mot ett minne för livet".

Jag har varit med på alla lusse-uppträdanden på dagis sedan äldsta dottern var 1,5 år men hade tänkt att inte delta idag. Ska hämta barnen tidigare imorgon.

När jag läser Pernikliskis artikel så kommer jag på mig själv att först bli provocerad och undra för vem det är ett minne för livet. Inte för mig i alla fall.

Men när jag har lugnat mig och funderat en stund så är det väl ändå så att jag inte ska låta min skeptiska grundinställning till liknande tillställningar gå ut över att mina barn inte har sin pappa på plats när de har övat i veckor och tagit på sig sina vita klänningar för att visa vad de kan.

Kan jag sitta och titta på tondöva vuxna människor som tror att de kan sjunga och få vara med i Idol så kan jag självklart också vara med och lyssna på ett gäng oskuldsfulla barn som göra det bästa dom kan utan att ens få för sig att de är bäst i världen. De vill bara vara duktiga inför sina föräldrar och det ska jag givetvis inte missa. Inte i år heller.

Det jag först tolkade som att det är ett minne för livet för mig som förälder att inte missa barnens lussefirande är självfallet precis tvärtom – ett minne för livet för barnen att få uppträda inför sina föräldrar.