Artister som inte säljer får skaffa annat jobb
Det skifte i synen på hur musikartister tjänar sina pengar är inte helt enkel att hantera.
Vid sidan om de allra största svenska artisterna så krävs det idag att man ligger i och spelar live i betydligt högre grad än vad som var nödvändigt för ett antal år sedan när skivförsäljningen stod för en större del av deras försörjning.
De digitala alternativen har tagit över och exempelvis Spotify har för många helt ersatt köp av enskilda artisters verk i fysisk eller digital form.
Jag kan personligen inte komma ihåg när jag köpte en cd-skiva senast. Det ingick en cd i en bok av Ulf Lundell som jag köpte tidigare i år, men ett köp i en skivaffär är mycket länge sedan. Detsamma gäller köp i digital form. Jag kunde inte vänta på Håkan Hellströms senaste att dyka upp på Spotify utan köpte den när den kom ut via iTunes.
Karin Bengtsson Grönroos tar i Borås Tidning (ej på nätet) upp den nya värld som många artister lever i. Ett exempel hon nämner är Daniel Gilbert och att hans jobb som musiker måste kompletteras med jobb i caféer och andra extrajobb för att få ihop vardagen. Trots detta får han ibland panta sina instrument på pantbanken.
Detta är enligt Karin Bengtsson Grönroos något som kanske borde resultera i bidragsfinansiering:
Men nog är det så att det börjar bli dags för någon form av insats. […] För ärligt talat, att som seriös artist befinna sig på turné 365 dagar om året bara för att kunna försörja sig är långt ifrån hållbart.
Istället borde politikerna omvärdera sin bild av musikgenren som kommersiell underhållning helt fristående från kulturskiktet. Kanske överväga bidragsfinansiering, som inom dans och teatern, istället för att höja a-kasseavgiften till en maxgräns. Med tanke på hur viktiga ambassadörer svenska artister faktiskt är utomlands borde de rimligen också få någonting tillbaka.
Att artisterna inte får ut tillräckligt ekonomiskt från deras musik som finns på Spotify är i sig ett problem. Men det är en problematik som i första hand bottnar i avtal mellan artisten och deras bolag. De affärerna sker fortfarande alldeles för mycket baserat på gamla affärsmetoder som grundar sig i att det säljs skivor. Skivbolagen tar en för stor andel av inkomsterna ifrån artisterna och här handlar det nog mer om att artisterna måste lära sig att ta ett grepp om sin egen affärsverksamhet – den musik de skapar och som är deras levebröd.
Sedan är det ju också så att yrket att vara artist har säkerligen blivit mer komplicerat för alla och det syns inte minst på hur frekvensen av turnerande artister har ökat dramatiskt de senaste åren. Det är egentligen en ganska sund utveckling när artisterna inte kan ge ut en skiva vart tredje år, med en påföljande turné, och sedan luta sig tillbaka i 2,5 år innan nästa skiva måste ges ut med samma procedur. Artisterna måste numera vara ute bland fansen och arbeta för att tjäna pengar. De måste vara på jobbet precis lika mycket som alla vi andra och kan inte luta sig tillbaka mellan varven.
Att staten skulle börja stödja artister som inte lyckas förhandla till sig tillräckligt bra avtal med skivbolagen och som inte drar publik på sina turnéer i tillräckligt hög utsträckning låter för mig som en fullkomligt horribel tanke. Vi har redan nu alldeles för många kulturarbetare som försörjs av statliga bidrag.
Om Daniel Gilbert inte kan försörja sig på sin musik, utan måste arbeta med annat, så är tecken på några olika saker. Antingen har han förhandlat fram för dåligt avtal med skivbolaget eller så är det helt enkelt så att han inte är tillräckligt intressant som artist för att kunna försörja sig på musiken.
Om det skulle vara grund för att få ett statligt bidrag för att kunna överleva så har vi hamnat extremt långt ner i diket och öppnar upp för ett svart hål med andra exempel som också borde få statliga bidrag om deras huvudsysselsättning inte går ihop sig.
Valet ligger då mellan att fortsätta ägna sig åt sitt kall, med extra sysselsättning mellan varven, eller att faktiskt ta sig för något annat som ekonomiskt sett bär sig utan kneg på caféer och andra ställen.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, musik, ekonomi