Sociala medier har skapat en ny politisk mötesplats

Jag är en inbiten internetmänniska och har varit en del av det som idag kallas social media sedan en bra stund före valet 2006.

Då var det mest bloggar det pratades om och sedan dess har en rad andra knutpunkter i det som idag är social media växt sig starkare och stabilare och där Facebook sannolikt är den enskilt allra mest besökta.

Jag har sett hur en fundamental skepsis emot bloggar har utvecklat sig till normalitet och idag läser människor bloggar, en del av social media, utan att de tänker på att det är just detta. Bloggar, Twitter och Facebook interagerar med varandra och med traditionell media, gammelmedia, på ett vis som har gjort att gränser mellan vad som är vad har suddats ut på ett grundläggande sätt sedan det förra valet 2006.

Social media är inte en plats där alla känner sig bekväma och kommunicerar med väljarna på bästa sätt. En del fungerar mycket bättre i en valstuga, på ett partikansli eller genom att knacka dörr i höghus och villakvarter. 

Att mäta framgången för social media i en valrörelse är inte ett korrekt sätt att ta sig an frågeställningen på. Det handlar om hur en förändring sakta sker och där människor tar till sig information på olika sätt. Det finns många, som jag själv, som har en mer eller mindre daglig dialog med direkta företrädare för olika politiska partier.

Det är inte så som människor i allmänhet kommunicerar gissar jag. Men när jag kommunicerar med dessa folkvalda företrädare för den politiska makten och sedan agerar filter och i min tur förmedlar olika budskap som är positiva eller negativa för den ena eller andra sidan till mina vänner på bloggen, Facebook eller Twitter så är även detta en del av valrörelsen i social media. 

Jag ser en enorm skillnad i hur mitt budskap och mina åsikter tas emot, inte minst på Facebook, i en jämförelse med för fyra år sedan. Jag möter ett intresse för rent politiska frågor från många som jag inte trodde brydde sig om politik i onödan. Personer tar ställning för och emot i olika frågor, med tummen upp eller med en kommentar till vad jag tycker. 

Valstugor fyller sin funktion och kommer så att göra. Att knacka dörr är säkert ett annat sätt som kommer att leva vidare även i fortsättningen.

Att människor i social media av olika slag tar ställning för eller emot företrädare och konkreta förslag är ingen skillnad jämfört med tidigare. Skillnaden är att vi nu får ett direkt utslag om vad människor tycker och tänker. Det finns inte längre ett filter och en fördröjningseffekt i hur något tas emot.

Ta en titt på twitterflödet vid varje utfrågning i SVT eller på det allmänna flödet #val2010. Där finns allt ifrån etablerade politiker och kandidater i valet till mediemänniskor, vanliga väljare och en rad andra olika typer av tyckare och tänkare som för dialog eller proklamerar sin åsikt. Detta fanns inte ens för fyra år sedan.

Om man med en succé för sociala medier i valrörelsen menar att detta skulle ha varit den arena där det hände och där större delen av fokus låg rent medialt så kan man kanske kalla det för en flopp.

Om man däremot menar att sociala medier är en flopp för redan invigda som har fullständigt klart för sig hur de ska rösta så är det fullkomligt fel. Sociala medier är en arena som har så många fler bottnar än att bara ställa det rakt av intill valstugor och dörrknackande partiföreträdare.

Det är en plats som sprider så många fler ringar på vattnet än vad man kan mäta sig till och konstatera med den enkelhet som vissa försöker sig på att göra.

Social media är en mötesplats som sammanför en rad andra kommunikationskanaler som tidigare har arbetat var och en för sig och där social media nu mixar allt detta till något nytt som är svårt att bedöma om man har ett traditionellt sätt att se på saken.

Närheten både till en rad nationella och lokala företrädare har aldrig varit så påtaglig och skapat en så stor möjlighet för var och en av oss som social media har gjort under den senaste mandatperioden och för den som möjligtvis har glömt bort det hela så räcker det med att påminna om den framgång Piratpartiet lyckades med i förra årets EU-val. Utan sociala medier hade den aldrig varit möjlig.

Uppdatering:

I en kommentar (tips från @Mymlan) till Mikael Zackrisson inlägg i frågan på SSBD finns ett konkret exempel på vad social media har bidragit till. Sonja a skriver så här:

Hade det inte varit för twitter hade jag inte haft någon koll. Tack vare diskussioner på twitter så vet jag vad jag ska rösta.

Det är kanske inte enskilt tack vare kampanjer, utan svallvågorna som blivit så fort politikerna gjort något, sagt något, släppt något.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, val 2010, Intressant.se