Röken efter valet börjar lägga sig

Vad som sägs på en valnatt och dagarna därefter ska vi ta med en stor nypa salt. Det har det här valet precis som många tidigare visat. Eftervalsdebatten sker på många håll just nu.

Den första chocken över SD och deras intåg i Riksdagen har lagt sig. De flesta ser nu betydligt mer nyktert på deras roll och jag är fullkomligt övertygad om att de inte kommer få något inflytande över sakpolitiken.

Det går inte att förhindra att de röstar för ett förslag som regering eller opposition har lagt och det är inte heller där problemet ligger. Detta måste alla vara överens om, från vänster till höger, så att det inte fram emot nästa val blir pajkastning om att man har fått igenom sin politik med stöd av SD.

Även miljöpartisterna har mjuknat rejält när statsministern till slut kom med en riktig invit till samarbete. Det är inte längre så kategoriskt som det lät för en vecka sedan och det var det väl inte heller någon som trodde. 

Om det är så som det spekuleras att Alliansen och Miljöpartiet är överens, eller i varje fall öppna, för ett samarbete i migrationsfrågorna så har man i den viktigaste av frågor neutraliserat SD. Men det räcker inte med att de är överens. Det gäller att de också vågar se den verkliga problematik som finns och göra förändringar som gör skillnad. En bra början är Alliansen nio punkter för en bättre integration.

En annan avgörande faktor är hur sammanhållningen i Alliansen kommer att utveckla sig med ett växande Moderaterna och tre krympande stödpartier. 

Jag vet att det inte är någon i Alliansen som officiellt skulle kalla C, FP och KD för stödpartier till Moderaterna, men utrymmet för dessa har i alla fall inte blivit förbättrat med valresultatet och fram till 2014 är det helt nödvändigt för alla dessa tre mindre allianspartier att profilera sig själva för att inte riskera att rent av hamna utanför Riksdagen. Folkpartiet fick förvisso fler röster än i valet 2006, men procentuellt räckte det ändå inte till för att öka.

Vad som sker med socialdemokratin får vi anledning att återkomma till senare. Tillnyktringen på den kanten har också börjat och var detta leder partiet blir en av de allra mest spännande sakerna under de kommande fyra åren.

En noterbar sak är att taggarna fortfarande är utåt och att man anklagar borgerligheten för att göra partiets valanalys. Jag förstår inte varför det skulle vara förbjudet att ha åsikter om ett parti som har misslyckats att skapa förtroende för sin politik och sitt regeringsalternativ?

Att det sedan bara är partiet själva som kan genomföra nödvändiga förändringar är en helt annan sak. Men för att klara av detta så tror jag nog att man behöver lyssna på betydligt fler åsikter än enbart de egna medlemmarna. Själv är inte alltid bäste dräng och i synnerhet inte för ett parti som återigen misslyckats i ett val.

De mindre partierna utanför Riksdagen gick rejält uselt. Inte minst för Piratpartiet var det en riktigt rejäl smäll som med tydlighet visar att man hade varit helt beroende av en debatt om deras hjärtefrågor. På annat vis kommer man, fullt naturligt, inte in i debatten och när man dessutom har en partiledare som gör sitt bästa (!) för att stöta bort de som hade kunnat tänka sig att rösta pirat så gör det inte saken enklare. En mycket bra analys av detta finns att läsa hos Dexion.

För övrigt funderar jag starkt på om jag ska sätta en partibeteckning på den här bloggen eller inte. Jag ser både för- och nackdelar med att vara en oberoende liberal blogg. Den allra viktigaste frågan är hur starkt jag skulle binda mig till det parti, som jag skulle välja, och deras officiella politik.

En politisk varudeklaration skulle även innefatta ett medlemskap och kanske ett engagemang lokalt i Bollebygd. Hur starkt binder jag mig till partiprogrammet om jag bara är medlem, om jag engagerar mig lokalt och kanske även skulle ta ett uppdrag i framtiden?

Jag vet att det finns många av er som i alla fall har en teori om detta och det vore roligt att höra er åsikt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , Intressant.se