Ronnie Sandahl är en Marcus Birro light

Jag läser från stund till annan det Ronnie Sandahl skriver i sina krönikor i Aftonbladet.

Han är någonstans en lightversion av Marcus Birro. Han skriver om smärta, orättvisa, olycklig kärlek, samhällets utveckling och allt det där andra som Birro, på gott och ont, gjort en konst av att hantera med sina egna kovändningar och de lagar om vad som är okej att utsätta andra för men själv inte klara av att hantera.

Han gör det men han gör det nästan alltid utan att lyckas sätta pricken över i. Det är viktiga ingredienser men det blir för tafatt och intetsägande. När väl den rejäla smockan ska delas ut så byter han ämne. Då är det en liten bit av något annat ett tag.

I den senaste kolumnen så är det några delar Wikileaks och Arboga-morden som blir till "de nya nätmediernas största problem: bristen på ansvar".

Det är sedan en Sandahlsk kovändning där de nya mediernas små människor, som skriver om rätt saker, prisas och den stora lilla medierevolutionen prisas.

Men det blir inte tillräckligt spetsigt i någon del. Istället för att ta sikte på en knock out så slutar det allt som oftast med en gullig liten text utan riktigt krut.

Det kanske är så att det inte finns någon ambition att göra mer än peta på ytan i sin kolumner, vad vet jag, och det behövs inte mer än en Marcus Birro. Men lite mer spetsigt och lite mer in i kaklet hade kunnat göra Sandahls kolumner klasser bättre.

Andra bloggar om , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *