Rödgrön arbetsmarknadspolitik utan fokus på jobben

Jag förstår ärligt talat inte någonting av den debattartikel som socialdemokraten Luciano Astudillo får publicerad i dagens GP.

Han börjar med att konstatera att "De fyra högerpartiernas arbetsmarknadspolitik har nått vägs ände".

Han skriver sedan att "Behovet av en fungerande aktiv arbetsmarknadspolitik och
Arbetsförmedling, vid sidan av en politik som skapar fler jobb, är akut" och att "Vi i det rödgröna samarbetet har tre bärande principer för den nya
Arbetsförmedlingen som vi vill utforma vid en valseger".

Därefter presenteras de tre principerna om hur Arbetsförmedlingen ska reformeras – Individuellt bemötande, Kompetenskompletterande och Flexibelt stöd.

Jag måste säga att det för Alliansen bara är att tacka och ta emot.

Det kan så vara att Arbetsförmedlingen behöver reformeras, men grunden för att lösa det som Astudillo beskriver har kommit till vägs ände är inte ett problem som i så fall ligger hos Arbetsförmedlingen. Problemet är att det inte finns tillräckligt många jobb för alla som behöver ett.

Så som jag ser det så finns det inte något i de tre bärande principerna som skapar nya riktiga arbetstillfällen. Det är istället en mix av bidrag och andra tillfälliga åtgärder, som i sig hjälper den enskilda individen en stund, men som i det långa loppet inte skapar varaktighet på arbetsmarknaden i form av riktiga arbetstillfällen.

En kursändring i arbetsmarknadspolitiken, som Astudillo själv beskriver det som, borde rimligtvis innehålla något som också skapar en växande arbetsmarknad.

Detta saknas i princip helt och hållet.

Du kan har hur många principer som helst om hur Arbetsförmedlingen ska jobba, men om det inte finns nånstans att göra av människorna i de tillfälliga åtgärderna och de som höjt sin kompetens så blir det bara en återvändsgränd.

Andra bloggar om: val 2010, luciano astudillo, socialdemokraterna, de rödgröna, arbetsmarknad,
Intressant.se