Det handlar inte om ett hat emot Mona Sahlin!

Det är något av en följetong vid det här laget, men eftersom socialdemokrater i allmänhet inte kan låta bli att spä på diskussionen om Mona Sahlin som ett offer så måste även jag ge min syn på vad man kallar en hatkampanj som beskrivs att "allt mer likna 1980-talets hatkampanjer mot Olof Palme".

Jag var 16 år när Olof Palme mördades 1986 och upplevde under det som man nu påstår liknar hatkampanjerna emot honom. Jag kan inte se likheten mellan vad som då skedde och vad som nu händer. Då handlade det om en i person oerhört kontroversiell partiledare som i mångt och mycket var en motpol till det som var dåtidens borgerlighet och högerkrafter i Sverige. 

Jag minns exempelvis de bilder på Palme med en darttavla målad över hela
ansiktet och andra ännu värre nidbilder av honom.

Debattonen och de hätska utspelen, från Palme själv och från andra politiker var kraftigare då än nu och det som Palme blev utsatt för var just ett genuint hat baserat på hans politiska ställningstaganden. 

Det var en polarisering för eller emot Palme och ett socialdemokratiskt parti som då hade 45-50% av väljarstödet. Det vi idag ser är ett misstroende emot en partiledare som ligger i botten av förtroendeligan och ett parti som, i bästa fall har ett väljarstöd som ligger 10 procent under det som den kontroversielle Olof Palme var ansvarig över.

Jag har inte för avsikt att, nu heller, ge mig in i mer eller mindre ironiska eller elaka uppmålade nidbilder av Mona Sahlin som person. Men jag har inte heller tänkt att bortse ifrån det faktum att hon vid det här laget inte har mäktat med att förändra och lyfta sitt parti på det vis som besvikna partikamrater nu försöker kanalisera till ett dåligt samvete hos de politiska motståndarna.

Det handlar inte om att diskussionen brister i frågan om fokus på den verkliga politiken. Det är exakt här som en del av problemet ligger och där presentationen av de rödgrönas skuggbudget är en stor anledning till att opinionen på rekordtid svängde och att vi nu ser ut att ha ett jämnt läge med drygt 2 månader kvar till valet. När politiken äntligen kom upp på bordet så sjönk socialdemokraternas och de andra rödgröna partiernas totala förtroende.

Att Mona Sahlin precis som andra har en historia som vid olika tillfällen plockas fram som en del av hennes förtroendeunderlag är inte heller konstigt.

Det är möjligt att man med god vilja kan kalla det för en kampanj emot Mona Sahlin. Men det är inte en hatkampanj. Till detta finns det ärligt talat ingen grund. Snarare är det i så fall en kampanj som mer grundar sig i någon form av skadeglädje över att det en gång så mäktiga socialdemokratiska partiet inte har en ledare som på ett bättre sätt lyckas entusiasmera det svenska folket i kampen om väljarstödet och regeringsmakten vid höstens val.

Istället för att skapa fokus på politiken så fortsätter socialdemokrater med den här typen av utspel om Mona Sahlin som ett offer att ironiskt nog ta bort fokus ifrån den verkliga politiken och cementera debatten om deras egen partiledare som utsatt för hatkampanjer.

Är det verkligen på dom premisserna som Socialdemokraterna vill vinna valet i höst?

Andra bloggar om: , , , , Intressant.se


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *