Förvirrad debatt-artikel av Annette Kullenberg

I sina olika delar kan jag se en problemställning som kan vara relevant att diskutera. Men i sin helhet förstår jag inte vad Annette Kullenberg vill komma fram till i sin debatt-artikel i Expressen.

Först är det en beskrivning om hur hon sitter och gråter över att inte ha någon telefon på rummet på Hasseludden Yasuragi, där hon är för att medverka i inspelningen av SVT:s Bubblan.

Bubblan är ett program där deltagarna isoleras från mediebrus och andra
kommunikationsvägar i tre dygn för att sedan gissa vad som har hänt
under dessa tre dagar. Så här beskriver Kullenberg sin vistelse:

Jag sitter på britsen och gråter därför att
jag är rädd. De har tagit min mobil. Jag är helt ensam i ett rum med
smala hårda britsar. Det finns trappsteg i rummet. Det finns ett separat
badrum med ett jättelikt kar där man nedstiger på kaklade trappsteg. […] Skräcken smyger sig på mig. Jag är van att bo
på hotell. Men jag har aldrig bott på hotell som inte har telefon till
receptionen. […]

Magnus Sandberg, Projektledare Bubblan,
kommer till Hasseludden Yasuragi i Nacka och inser att ett fel har
begåtts. […] När Sandberg åkt sin väg och telefonerna
finns på plats sitter en klump fast i halsen. Det är som om jag inte kan
svälja.

Kullenberg får alltså panik över att inte ha en telefon på rummet under de tre dygnen. En fullt mänsklig reaktion om än något märklig om hon visste vad hon gav sig in på.

Sedan går hon loss i nästa kritiska kast som handlar om att deltagarna får förmåner som gör dom till skattesmitare:

Det är först när jag får ett mail från Jarowskijs
unga assistent Anna (fingerat namn) som är 21 år som jag inser att jag
dras in i en trål, där tusentals andra skattesmitare försöker halka ut
ur nätet.
"Anna" skriver:
Handduk, badkläder och morgonrock får du ta med dig hem efter
programmet. Som ett minne. Du får också helpension, logi, entré till
japanska badet samt två behandlingar per person.

Detta övergår sedan i att SVT:s uppdrag missbrukas när bolag Som Jarowski får producera program där deltagarna mutas med diverse prylar och tjänster som de borde betala skatt för.

Hon avslutar det hela:

Är det så
konstigt att man faller i gråt någon gång? Men jag har torkat mina tårar
nu. Och jag kommer med följande förslag: Gör ett Uppdrag Granskning om
hur SVT använder tittarnas licenspengar.

Den andra delen handlar alltså om hur SVT använder tittarnas licenspengar. Men det var ju inte detta hon föll i gråt över. Orsaken till det var ett rum utan telefon där Kullenberg fick panik över vad som skulle hända om en olycka inträffade.

Detta skulle snarare kunna ses som en besparing av SVT som slipper betala telefonräkningar för de deltagande kändisarna.

Så är det självklart inte, men jag har extremt svårt att få ihop Kullenbergs långa historia. De olika delarna är två olika saker men poängen på slutet, dit hon också hänvisar sina tårar helt plötsligt, är användandet av licenspengarna och risken för deltagarna att ses som skattefifflare.

Märkligt och osammanhängande. Som om hon vore en vanlig simpel bloggare.

Andra bloggar om: svt, media, annette kullenberg