Grejen med att vara digitalt social
Fortfarande läser vi om människors uttalanden om digitala sociala mötesplatser som grundar sig i osäkerhet, okunskap eller vad det nu kan vara.
Så sent som idag hörde jag två personer prata om Facebook som något farligt man ska hålla sig borta ifrån. Det är ett ställe där människor blottar hela sitt liv och där man tvingas kommunicera med människor som man annars inte hade haft kontakt med.
Visst kan det finnas störiga personer som man helst önskar att man aldrig träffat på som "vän" på Facebook, men det tillhör som de flesta vet undantagen i sammanhanget. Istället handlar det om att man kommunicerar med människor som man annars aldrig haft kontakt med för att man gillar det och inte för att man måste.
Det finns fortfarande inte något tvång om att man måste göra någonting på Facebook och precis likaväl som att man kan säga upp bekantskapen med någon i livet utanför Facebook så går det alldeles lysande, och ännu enklare, att göra det där.
Jag läste idag ett fullkomligt lysande exempel på vad det innebär när man fattar grejen med Facebook, bloggar eller någon annan hemsk digital nymodighet.
Det är Emanuel Karlsten som beskriver hur hans mamma, officer i Frälsningsarmén i Visby, har startat en blogg och hur hon, som han beskriver det har börjat statistikknarka när besökarna börjat strömma till bloggen. Han sammanfattar också innebörden av det hela på ett mycket bra sätt:
Jag tycker det där är så roligt att återuppleva genom henne. Den första
kicken. Den när man förstår vad som händer. Hur allt hänger ihop, hur
man äger makten över en publiceringsplattform som har samma möjligheter
att nå ut som alla andra.
Så även om jag inte är varken frälsningssoldat eller religiös i någon annan form så är Emanuels mammas blogg, om Frälsningsarmén i Visby, väl värt ett besök bara för att se hur saker händer, grejen med att vara digitalt social och hur man kan fastna i något som man aldrig trodde själv.
Andra bloggar om social media, facebook, internet