Ska historien avgöra nutidens jobb?

Det är en tankeväckande text som Lena Andersson idag skriver i DN.

Hon lyckas problemformulera det som arbetarrörelsen inte har lyckats göra i frågan om RUT-avdraget:

Hushållstjänster ingår i ett sammanhang av tjänstefolk och herrskap. Ett
hårt uppdelat samhälle där alla visste vem som skulle bli det förra
eller det senare. Klassförtryck är subtilare i dag och den sociala
rörligheten större; städerskan kan efter tio år vara bas för tio
städerskor och ha en egen. Men social position sitter i själen. Att i
sitt eget hem ha främmande människor i betald beroendeställning tar fram
dåliga impulser.

Det är förvisso de här argumenten som har legat bakom epitet som pigjobb och andra, för mig, nedvärderande uttryck i sammanhanget.

Trots att jag är en stark anhängare, till den utökade möjlighet som RUT-avdraget är både för köpare och säljare, så finns det ändå en invävd historiskt viktig del i varför de rödgröna har valt att vara motståndare till det hela.

Jag kan förstå det rollspel som kan uppstå när man släpper in någon i sitt hem för att utföra ett jobb som man i gemen anser att man visst borde klara av att göra själv. Jag har själv känt av detta outtalat från vissa personer i min omgivning som anser att man ska flyttstäda själv, man ska inte fundera över att ta hjälp med regelbunden städning någon gång per månad eller ens någon enstaka gång per år. Jag har till och med känt  just historiens vingslag från en svunnen tid och haft mina funderingar över att låta någon annan göra just det som tidigare, för inte allt för lång tid sedan, var en självklarhet att hantera inom familjen för alla utom de allra rikaste.

Är man uppväxt i en bygd starkt präglad av arbetarrörelsen så är detta ingenting konstigt, men det är likt förbannat inte heller något som ska få styra vad som gäller nu, på 2000-talet, för alla oss i det moderna samhället där det inte längre handlar om herrskap och tjänstefolk utan om att ge och ta i tjänster och gentjänster där var och en ges möjligheten att på ett professionellt sätt skapa sin egen verksamhet och ta ansvar för att tjäna sin inkomst.

Man behöver inte älska att lägga sina pengar på att köpa tjänster som utförs av någon annan. Det kan till och med kännas lite så som Lena Andersson försöker att analysera det till. Men det är för långt fler än många kan ana en möjlighet att omfördela sina prioriteringar i ett samhälle som inte går att jämföra med arbetarrörelsens uppenbara trauma över vad RUT-avdraget syftar till.

Lena Andersson skriver i sin text att det dels finns en skillnad mellan RUT och ROT i hur bestående tjänsten är. Ett städjobb blir historia mycket snabbare än en renovering. Hon skriver också att grunden för hela resonemanget går vid vad man kan utföra på ett bra sätt själv och vad man känner sig tvungen att ta hjälp med. Här har städjobbet en glasklar nackdel i sammanhanget då det faktiskt är något som i princip alla kan göra själva i sitt hem.

Jag kan dock inte se kopplingen till hur bestående tjänsten är som en avgörande betydelse för hur man ser på tjänsten och värderar den som utför jobbet. Det handlar om att köpa en tjänst från någon som är just professionell på sitt jobb och utför detta minst lika bra som om man gjort det själv.

Jag har ägnat fem år av mitt liv åt att renovera ett hus. Sedan flyttade vi och hade då bestämt att om det ska renoveras i vårt nya hus så ska vi inte göra det mer in minimalt på egen hand.

Vi skulle ta hjälp med detta. Inte för att jag inte själv i de flesta avseenden hade kunnat göra det lika bra på egen hand, utan för att ge tid till annat som ligger högre på prioriteringslistan. Ett exempel är att vi nu, under den här veckan varit på ledighet, samtidigt som vi då fått vår trappa målad. Jag har släppt in någon i mitt hus att utföra ett jobb som jag rent teoretiskt hade kunnat göra. För någon månad sedan släppte vi in en städfirma i vårt hus för en storstädning. Även detta var något som jag rent teoretiskt hade kunnat göra på samma nivå själv.

Det finns givetvis, vilket inte heller jag blundar för, en ekonomisk koppling till i hur stor utsträckning man kan ägna sig åt den här typen av prioriteringar i livet. Men som tidigare sagt så finns det betydligt fler än många kan ana som har en möjlighet att omfördela sina
prioriteringar i någon form.

Jag har lagt undan alla historiska kopplingar till vilken tjänst och vilket jobb som utförs i mitt hem som ska bedömas och värderas högre än ett annat på en generell basis. Jag bedömer det utifrån hur jobbet utförs och värderar sedan nästa liknande uppdrag på detta. En snickare som inte sköter sig får inte komma tillbaka. Samma sak gäller med en städfirma  som inte fattat vad som krävs av en städning. Både snickare och städare har misslyckats i mitt hem och får inte komma tillbaka. Både snickare och städare har gjort det på ett förtjänstfullt sätt och är välkomna igen när behov finns.

Andra bloggar om: , , , , , Intressant.se