OSannolika prestationer i Vancouver
Gårdagens inledning av OS för skidskyttarna gav inte den utdelning som förhoppningarna hade målat upp. En bra bit därifrån faktiskt.
I stridens hetta är det lätta att hitta andra orsaker än att de svenska damerna helt enkelt inte var tillräckligt bra. Som doping till exempel.
Att Anastazia Kuzmina från Slovakien vann på ett sätt som verkligen överraskade alla är ett stort fett frö för sådana spekulationer. Samtidigt så åkte en etablerad åkare som Magdalena Neuner nästan precis lika mycket fortare som svenskorna. Men om henne visste vi på förväg.
Om man bortser från det, låter det ha sin gång, och istället tittar på Helena Jonssons mindre bra skidåkning igår så är hon bara en i raden av, både svenska och utländska, stjärnor genom åren som inte får till det just i ett mytomspunnet olympiskt spel.
Nu har hon många fler chanser kvar i detta OS, men jag tror att det hade varit lättare att ta en 14:e plats om det berott på en eller två bommar istället för att det faktiskt handlar om att hon har åkt kanske 1 minut och 10 sekunder långsammare än Kuzmina på 7,5 km.
I alla fall är det i min värld lättare att genom lite extra skytteträning få till just detta moment på några dagar än att faktiskt slipa till åkformen så radikalt som nu verkar vara nödvändigt. Sedan finns givetvis även momentet med vallningen kvar som en förklaring, men över en minut på 7,5 km?
Även om Helena Jonsson på ganska kort tid har lyckats väldigt bra så är det hennes första olympiska spel som hon gör och det sker som världens ledande skidskytt på damsidan. Det är exakt samma situation som Magdalena Forsberg hade när hon åkte till Salt Lake City 2002. Hennes resultat blev två brons i det enda OS hon gjorde som skidskytt.
Magdalena hade den gången guldläge på både 10 och 15 km men sköt bort sig i sista skyttet. även på sprinten var hon drygt ett missat skott ifrån guldet. Magdalenas ben darrade lite för mycket för ett guld den gången.
Igår var det inte ens nära, och nånstans kanske jag och många andra sätter upp orealistiska mål eller krav på de svenska stjärnorna. Samtidigt så är Helena Jonsson världens bästa skidskytt på damsidan och Anna-Carin Olofsson den som lyckats bäst av alla på sprintdistansen i världscupen i år. Så egentligen tycker jag inte att det är orealistiskt att förvänta sig medaljer i ett OS. I all fall inte baserat på färsk fakta.
Men så är det ju då det där med OS-nerver. Ett mästerskap som hålls vart fjärde år, och som för väldigt många är den enda chansen i livet att skriva in sig i historieböckerna som olympisk medaljör, spelar ett större mentalt spratt än vad de vill intala sig själva.
Jaktstarten blir på förhand ett betydligt tuffare lopp än vad jag tror att någon förväntat sig. Både Helena och Anna-Carin har lämnat ett handikapp till några av de bästa, men samtidigt så handlar det den här gången om fyra skjutningar.
Andra bloggar om: vinter-os, os, sport, Intressant.se