Nicklas Axelssons doping är ren idioti

Jag vet inte vad Anders Karlsson på Svenska Cykelförbundet syftar på.

Men när han kallar avslöjandet om att Nicklas Axelsson återigen har åkt fast misstänkt för doping för en tragedi så hoppas jag verkligen att han pratar om cykelsporten i sig. Tyvärr är det inte så.

Om man bortser ifrån att Ludmila Engquist hade vunnit både VM- och OS-guld och istället ser till frågan om upprepad doping så är i så fall det tragiska inte något som är rent personligt.

Att åka dit ertappad som dopad idrottare en gång kan i gynnsamma fall möjligtvis beläggas vara ett olycksfall, men nästan aldrig är det så.

Sker det sedan en andra gång, och till råga på allt helvete, i slutet av en karriär så är det ren och skär idioti.

Om man ska försöka se det som tragiskt, så som Anders Karlsson gör, så är det just detta faktum att Nicklas Axelsson precis, som Ludmila gjorde, försöker hålla igång en karriär med alla medel som finns.

Ludmila var så desperat att hon gjorde det genom att byta idrott och Nicklas Axelsson genom att försöka dopa sig i form till säsongen 2009.

Dock är det allra mest tragiska i det hela det faktum att cykelsporten, den här gången i oskyldiga Sverige, återigen dras ner i dopingträsket.

Allra jobbigast är det för de svenska cykelstjärnor som faktiskt finns och som självklart fortsätter bedyra sin ilska över doping i allmänhet och sin egen renhet i synnerhet.

Nicklas Axelsson ska bara skämmas.

Andra bloggar om: doping, epo, nicklas axelsson, cykel, Intressant.se