Bra betyg för regeringen inför höstens vägval

Med tanke på den storm som pågått om förändringarna i sjukförsäkringen, debatten om Saab och de höga arbetslöshetssiffrorna så är det förvånansvärt vilka goda siffror regeringen får i några olika undersökningar.

Att Cristina Husmark Pehrson får lågt betyg för sitt område är ganska givet efter den kölhalning som hon varit utsatt för. Dels har hon varit kantig i sitt sätt att framföra budskapet samtidigt som det i grunden är ett otacksamt uppdrag att förändra regler för människor som redan är utsatta i livet.

Det som är allra mest anmärkningsvärt efter en höst när det i många medier har låtit som om oppositionen redan vunnit valet i september är att regeringens helhetsbetyg hamnar på 2,89 vilket faktiskt är en höjning jämfört med för ett år sedan. Visserligen en högst marginell sådan, men likt förbannat så har förtroendet för regeringen stärkts.

Statsministern har själv förtroendesiffror som Mona Sahlin ligger milsvidder ifrån. Det är bara Maria Wetterstrand, medias egen gullegris under hösten, som kan matcha honom hyfsat. 

Även sett till Skops senaste mätning har regeringen inte på långa vägar tappat det grepp om makten som många både inbillat sig, hoppats på och kanske varit ledsna över. SvD säger visserligen att det är en klar ledning för oppositionen det handlar om, men jag har svårt att se 46,3-48,4 som något att ens bry sig om. Där är det just nu dött lopp. Aktuell debatt i exempelvis sjukförsäkringsfrågan kan vara det enda som skiljer dom åt där.

Det kommer att bli ett förtroendeval mellan statsministerkandidaterna Reinfeldt och Sahlin. Vad som ska ske för att drastiskt förändra den bild av dessa två som vi har sett cementerad de senaste åren förstår i alla fall inte jag.

Reinfeldt är ingen muntergök, men så länge han lyckas fortsätta hålla huvudet kallt i debatten med Sahlin så finns det ingenting som kan få henne att i alla fall vinna den förtroendematchen. I det läget tror jag inte alls att det är så givet som det borde ha varit under rådande omständigheter.

För egentligen skulle socialdemokraterna, med en riktig statsministerkandidat vid rodret, redan har vunnit valet som ska ske i september. Att som socialdemokrat inte ha lyckats övertyga svenska folket bättre än vad som nu är fallet i tider av arbetslöshet och andra högaktuella frågor som har med gränsdragningar i bidragssystem och annat att göra är ett enormt nederlag för partiledare Sahlin. Det är sossarnas gamla hemmaplan.

Samma plan som de förlorade valet 2006 på och som man nu helt osannolikt kan förlora ytterligare en match på. I så fall blir det precis som Kent Persson skriver i sin blogg – 2010 blir Sahlins sista år som partiledare. Det vore ett enormt mycket större nederlag för socialdemokraterna än förlusten 2006 och det vore dessutom det som definitivt bröt sönder bilden av socialdemokraterna som en trygg hand för Sverige. Just det är nästan minst lika viktigt som att vinna valet även om just det är förutsättningen.

Valet 2006 var viktigt för att alliansen skulle kunna påbörja någon form av förändring för Sverige. Även om den i många fall inte har blivit så stor som många har hoppats på så är valet i höst ännu viktigare för att kunna driva upp takten och göra ytterligare, och större, förändringar som bryter upp gamla insnöade tankemönster i folks medvetande på en rad olika områden.

Det var inte bättre förr och förändringar är inte enbart av ondo. I alla fall inte innan någon ens har sett dess konsekvenser som kan komma att behöva justeras för att allt ska bli riktigt bra.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, mona sahlin, politik, val 2010, Intressant.se