Empati har inte med politisk färg att göra

Skiljelinjen mellan alliansen och den tidigare socialdemokratiska linjen i hur man vill att sjuka ska tas om hand av samhället är att alliansen vill ge människor nya möjligheter att byta kurs och i bästa fall finna en väg ut ur hel- eller deltidssjukskrivning. Socialdemokraterna har inte erbjudit ett enda bättre alternativ.

Det är självfallet viktigt att konstatera att alliansen har slarvat grovt i förarbetet till de nya reglerna och man borde ha insett på förhand hur det här skulle bli mottagit av allmänhet och opposition. Argumentationen och retoriken har fallit platt till följd av eget slarv, men detta innebär inte att det är ett tecken på en kallsinnig inställning till sjuka människor. Man är inte automatiskt en inhuman människa bara för att man råkar vara moderat. Det här är ett alldeles för billigt sätt att angripa sina politiska motståndare.

Det som behövs är givetvis en individuell bedömning av varje enskilt fall. Det går inte att sätta upp generella regler över vem som ska skickas till arbetsförmedlingen för att söka nytt hel- eller deltidsarbete och vem som ska få fortsätta vara sjukskriven så mycket som faktiskt krävs.

Det är bara läkare som kan tala om vem som är i stånd att arbeta och vem som inte gör det och ska vara sjukskriven. Alla vi andra, inklusive våra politiker oavsett färg, är bara subjektiva bedömare utan kunskap att avgöra det ena eller andra människoödet.

Jag vet själv hur skeptisk jag kan vara när någon är sjuk fast att man tror sig veta att så inte är fallet. Självfallet har jag för det mesta helt fel, även om jag ibland säkert stött på även en simulant, och det är det här som är problemet i diskussionen och det är ingenting som är isolerat till vare sig den röda eller gröna sidan av vårt politiska landskap. Misstänksamheten och solidariteten med sjuka människor är inte varken bättre eller sämre hos någondera sidan även om det nu låter så i debatten. I alla fall är den inte det hos deras väljare.

Om vi bortser ifrån alliansens fatala hantering de senaste veckorna så är grundfrågan som måste ställas till socialdemokrater och alla andra den om vad de själva vill göra för att få sjukskrivna människor med möjlighet till förändring att lyckas upptäcka dessa.

Är det att passivt titta på och låta den sjukskrivne själv komma till insikt eller handlar det om att erbjuda alternativ och en push framåt som på sikt kan ge ett bättre liv än det som hel- eller deltidssjukskriven?

Man ska vara sjuk i den mån man är det och man ska få den hjälp som
behövs för att fysiskt eller rent mentalt ta sig ut ur sjukdomen. Är
det inte så som svaret måste se ut?

Det är inte mer humant att låta en sjuk människa sköta sig själv än att erbjuda alternativ att bryta den negativa spiralen.

Först när vi är överens om detta kan vi börja prata om hur fortsatt sjuka människor ska klara av att finansiera sina liv rent ekonomiskt. Inte heller här finns det något självändamål att sätta människor på bar backe med resultat att en annan funktion i samhället får gå in och lösa situationen.

För övrigt tillhör personalen på Försäkringskassan de allra mest patetiska gänget i den här debatten. Att kräva en ursäkt från regeringen för att man tvingats utföra det beslut som riksdagen har klubbat igenom är bara pinsamt och utan perspektiv och kunskap om sitt uppdrag.

Uppdatering:

Ett tillägg till att det bara är läkare som kan tala om vem som är i stånd att arbeta. Självfallet har individen själv i allra högsta grad en del i detta.

Andra bloggar om alliansen, socialdemokraterna, sjuka, sjukförsäkring, politik, moderaterna, samhälle, humanitet, Intressant.se