Den nationalistiska synen på svensk bilindustri

Om det inte hade varit så att texten var skriven av en journalist på Aftonbladet så hade jag likaväl kunnat tro att det var något som hade knåpats ihop på sverigedemokraternas partihögkvarter.

Det Robert Collin, motorjournalist på tidningen, igår publicerade är ingenting annat än nationalistiskt snömos som inte borde höra hemma i debatten om det handlar om seriös journalistik.

Han beskriver andra länder där höga företrädare stolt kör omkring i landets "egna" bilmärken, "ju högre man kommer i makteliten, desto viktigare blir det att köra inhemskt", och att Maud Olofsson tyckte att Saab tillverkade fel bilar innan hon åkte iväg med regeringens BMW, eller om det nu var den privata Forden.

Så vad är det Robert Collin hade förväntat sig egentligen och hur hade det svenska samhället ytterligare tvingats att förändras för att uppfylla hans nationalistiska syn på hur stolthet över "svenska" produkter ska påverka synen på företagande och statligt stöd?

Saab har varit ett före detta svenskt företag i GM:s ägo sedan 1998. Det som är det svenska i Saab är att det funnits tillverkning av produkterna, bilar i det här fallet, kvar i Sverige. Vilka andra svenska företag med ägande som till fullo ligger utanför både Sverige och Europa ska vi köpa av nationalistiska skäl istället för att göra det utifrån hur vi annars väljer våra inköp?

Det handlar inte om hur mycket Maud Olofsson och regeringen visste eller inte hade en aning om i frågan im fordonsindustrin. Det här handlar om varför staten skulle gå in och lägga resurser på ett dödsdömt bilföretag som ägs av ett amerikanskt bolag sedan 1998. 

Avvecklingen drabbar många människor och ingen svensk politiker oavsett partitillhörighet tycker att det är något positivt i det korta perspektivet. Men tidigare exempel av liknande kriser visar att det långsiktigt kan föra med sig något mycket positivt och att  det istället byggs upp nya företag med en större bredd och mindre sårbarhet som gör att en allvarlig kris i en bransch inte riskerar att slå ut en så stor del av en region som nu kan ske i Trollhättan med omnejd.

Den konstgjorda andning som har pågått i ett drygt år har bara lett till ett utdraget lidande och falska förhoppningar om en lösning på ett problem i ett företag som inte hade varit mer än tillfällig. Nu blir det inte ens tillfälligt utan ett bryskt uppvaknande ur önskedrömmar och en rivstart på en omstrukturering som jag är övertygad om att vi på sikt kommer få höra från nästan alla blev till något positivt.

Att värna om arbetstillfällen i Sverige är en sak men att göra det genom att använda den typ av argument som Robert Collin är inte värdigt en seriös debatt.

Andra bloggar om: , , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *