Socialdemokraterna saknar fortfarande visioner

Tre år efter förlusten i riksdagsvalet, mitt inne i en lågkonjunktur under borgerligt ledd regering, så famlar socialdemokraterna efter en politik för framtiden.

Den som trodde att det var Göran Persson det hängde på kan sluta fundera. Det handlar om en djupare kris än en trött partiledare.

Att socialdemokraterna inte har lyckats föra en så intressant politik, mitt under brinnande finanskris, att de redan nu har skapat sig själva och sina samarbetspartier ett så stort försprång, att valet om ett år redan i praktiken vore avgjort, beror i högre grad på Mona Sahlin och hennes partis oförmåga att hitta en modern politik med visioner.

Jag trodde personligen att det handlade om en alltför lång period med Göran Persson som partiledare när jag och många andra valde ett alliansparti 2006. Jag hade fel då, det berodde inte så mycket på Persson, och har idag inte någon annan plan än att om ett år rösta på ett alliansparti. Det är där socialdemokraternas problem ligger.

Ja, inte att jag stannar som alliansvän, utan att många fler än jag har ungefär samma uppfattning. Det finns inget i alternativet som skulle göra det bättre för oss svenskar och Sverige som nation.

Socialdemokraterna håller på att tappa greppet om sina kärnväljare och de har alldeles för oattraktiva idéer för att locka till sig nämnvärt med nya väljare.

Skulle det nu ändå bli så att vi får se ett regeringsskifte om ett år, vilket givetvis inte är omöjligt, så beror det inte på en visionär politik i alla fall. Dessutom står då en regeringen Sahlin inför det delikata dilemmat att, på väg upp ur en lågkonjunktur, få föra en politik som baseras på alliansens fyra steg av skattesänkningar som har gett oss en större valfrihet och på så vis gör det enormt mycket svårare för s, v och mp att kunna höja skatter för stora delar av befolkningen.

Det går helt enkelt inte att gå till val på att man vill höja inkomstskatter eller andra kännbara skatter för då får de inte alla de röster som krävs för att återta makten.

Om valet 2006 var viktigt för att få tillstånd en förändring i Sverige så anser jag att valet 2010 är ännu viktigare för att vi ska kunna befästa en varaktig förändring och inte ge möjligheten till ett alldeles för trött socialdemokratiskt parti att kunna somna om i Rosenbad.

Andra bloggar: Kent Persson,Peter Andersson, Johan Ingerö

Andra bloggar om , , , , , , , ,
Intressant.se