Social i digital form

Niclas Strandh bidrar idag på Newsmill med sitt sommarprat.

Det handlar om att vara social och hur hans eget liv och hur social han är skiljer sig åt i kontakter som sker mellan människor gamla hederliga sociala sammanhang och i den digitala världen.

Han beskriver den enorma skillnad det är och hur man själv i digital form på ett helt annat sätt kan välja när och om man vill vara social och i hur stor utsträckning det ska ske.

Det är en bra beskrivning som jag känner igen mig i och jag fäster mig särskilt vid ett stycke som nästan är en  beskrivning som jag hade kunnat gjort om mig själv, i alla fall för 5-6 år sedan:

"Jag är egentligen rätt osocial. Även om en del inte tror på mig. Jag
ogillar att kallprata, jag är en usel konversatör och i sociala
sammanhang känner jag mig ofta malplacé, även om det är personer som
jag känt länge och väl. Redan som barn höll jag mig rätt mycket för mig
själv – jag hade kompisar, jag fungerade i skolan men jag kände mig
aldrig riktigt rätt och där. Det har fortsatt i vuxen ålder. Jag är en
rätt usel minglare, jag är kass på att sälja in mig själv genom småprat."

Det är ungefär där som internet har bidragit så mycket till mina möjligheter att välja hur, när och i vilken omfattning jag ska delta och uttrycka mina åsikter på ett för mig naturligt sätt.

Även om jag inte längre känner mig lika asocial som jag gjorde tidigare så finns det mycket av Niclas beskrivning som jag direkt kan skriva under på.

Den digitala formen av att vara social har öppnat upp mitt perspektiv och gett mig möjligheten att vara det jag en gång i tiden hatade mig själv för att jag inte var. Det har dessutom gett mig en stark push framåt även i alla de gamla hederliga sociala sammanhangen.

Andra bloggar om: social kompetens, samhälle, konversation, social media, relationer, Intressant.se