Alshammar är sämst när det gäller
Hon vann förvisso ett VM-guld senast det begav sig, men annars är det svårt att säga annat än att Therese Alshammar för det mesta är sämst när det gäller.
Igår slog hon ett nytt fantastiskt världsrekord och idag missar hon pallen med en tid som är halvsekunden sämre. Hon sammanfattar det hela alldeles utmärkt på egen hand:
"Det har inte gått så bra, jag är inte så jätteförtjust i mig själv just nu. Det mest upprörande är att jag har gjort 20 tider i år på samma tid som
de vinner på och min tid i går är en halvsekund bättre än i dag… så
mest av allt skäms jag."
Vid OS var det baddräkten som sprack och vi har även vid andra stora mästerskap (OS och långbane-VM) sett henne underprestera alldeles för ofta när det har gällt som mest.
Jag tycker om hennes kaxighet och jag är imponerad av att hon fortfarande är i den yppersta eliten, men jag tycker att det är tråkigt och synd om henne att hon inte riktigt verkar ha det absolut lilla sista i avgörande situationer.
Hon har bevisat att fysiken finns för att vinna VM- och OS-guld, annars slår man självfallet inte världsrekord, men hon får inte till det och guldet i Sydney 2007 ser mer ut som en lyckträff.
Hennes egen kommentar efter dagens misslyckade finallopp tyder på att det är självförtroendet som sviktar och att hon precis som friidrottens Asafa Powell, som springer fort som satan när konkurrensen är svag men inte lyckas när det väl gäller ädla medaljer, krampar till sig mentalt och försitter det som på förhand ser ut som givna medaljer.
Jag gillar Therese Alshammar och ser inget hellre än att hon lyckas vinna sitt OS-guld i London om 3 år. Hon får gärna överraska och överbevisa min teori redan i morgondagens final på 50 m fritt.
Läs även andra bloggares åsikter om sport, simning, therese alshammar,
Intressant.se