Oväntat värdigt avsked av Michael Jackson

Jag har tittat mig igenom större delen av minnesceremonin för Michael Jackson som gick igår kväll på TV4.

I det stora hela är jag överraskad över hur pass lågmäld och avskalad tillställningen var. Jag hade nog trott på betydligt mer överspel än vad som nu var fallet.

Det finns några saker som griper mig mer än annat. Det sker på grunda av olika saker.

Det första är Brooke Shields tal med Jermaine Jacksons tolkning av Smile. Det var det enda talet som verkligen kändes personligt och gav oss en förnimmelse av verkligheten bakom artistfasaden. Det var äkta och kändes inte som någon glorifiering likt vad flera av de andra efterklokt och begravningslikt gav sig på.

Det andra är när den 11-åriga dottern Paris alldeles i slutskedet ställer sig vid mikrofonen och formligen bryter ihop när hon uttrycker sina känslor för sin döda pappa. Att hon känner så som hon gör misstror jag inte för en sekund, men ska hon verkligen få ställa sig där och göra det inför miljarder tv-tittare?

Jag fick en svår känsla av olust i kroppen av att de låter dottern till en artist som själv aldrig fick leva ett anonymt liv som barn gör något som kommer att vara det som vi kommer att komma ihåg från den här ceremonin.

I övrigt kan det även funderas över det som Kulturbloggen har gjort, nämligen hur många det var som hyllade Joe Jackson i sina tal. Hur han har behandlat inte minst Michael under uppväxtåren spelar uppenbarligen inte någon som helst roll i sammanhanget.

Det har saknats proportioner i det allra mesta som har rört Michael Jackson sedan början av 80-talet. Tyvärr tar det inte slut vare sig i samband med hans död eller gårdagens minnesceremoni. Vi kommer att få leva med den ena osannolika historien efter den andra tillsammans med ett antal turer i frågan om hans barn och dragkampen om de tillgångar som nu ska slås ytterligare mynt av.

Att TV4 sände det hela var bra. Tyvärr var de inte lika träffsäkra när de i semestertider inte fick tag på någon annan än Ronny Svensson att kommentera det hela. Fredrik Strage som bisittare tillsammans med rätt person hade funkat. Nu blev det väl mycket spekulationer, skvaller och ren okunskap från Svenssons sida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *