It’s a thin line between love and hate

Gränsen mellan ytterligheter kan för ögat tyckas vara stort mellan varven, men så visar det sig att ytterligheterna helt plötsligt tycker ungefär likadant.

De spyr galla över samma företeelser, generaliserar och buntar ihop människor i grupper som idiotförklaras för egna syftens skull.

Det enda problemet med det hela är att Marcus Birro gör det på allvar, gång efter gång tills hans hårt upparbetade trovärdighet naggas i kanten, och att Alex Schulman gör en briljant parodi av okunnighetens fanbärare och höjer sin naggade trovärdighet till nya och högre nivåer.

I en annan del av det nya mediesamhället, på Twitter, fortsätter Birro med sina bittra och svepande formuleringar som oskyldigt drar med sig stora delar av hans fans och beundrare.

Jag ryser av välbehag över att inte längre bry mig om den stinkande bloggvärlden. Jag ser på bloggvärlden som på magsjuka och Att inte blogga, och inte bry sig vad andra bloggar om, är som att bli ren och fri från ett missbruk heter det nu ikväll från hans tangentbord.

Det värsta är att vi vet att det inte finns uns av vare sig ironi eller parodi i de uttalandena.

Läs även andra bloggares åsikter om marcus birro, alex schulman, social media, samhälle, media,
Intressant.se