Så ser det ut för journalisternas “offer”
Efter flygolyckan med planet från Air France skriver journalisten Henrik Brandão Jönsson idag om den fasansfulla upplevelsen att som utskickad för att intervjua anhöriga på flygplatsen i Rio de Janeiro upptäcka att några av de förolyckade är den svenska kvinnan och hennes son.
En dag på jobbet förbyttes bryskt till något helt annat. Från journalist till en av de drabbade som togs om hand på flygplatsen. Från intervjuare till utsatt för sina kollegors hyenainstinkter.
"Jag stirrade på skärmen och började gråta.
I det ögonblicket slutade jag vara reporter. Jag gick från att
intervjua till att bli intervjuoffer. Från katastrofreporterns
dreglande till kriscentrets kaffe och mackor.
Nu var det mig som flygplatspersonalen fick skydda när de vallade mig till rummet där de anhöriga satt.
[…]
En kollega vek ihop en lapp med sitt mobilnummer och försökte sticka den i min hand.
– Ring mig när du kommit in i de anhörigas rum.
Hon trodde att jag wallraffade, försökte bluffa mig in.
En annan kollega,
från nyhetsbyrån Reuters, som jag tidigare arbetat med, ville att jag
skulle smuggla in en mikrofon. Jag gav honom en blick, som jag tror han
kommer att komma ihåg."
Man ska aldrig önska någon att bli ett offer eller anhörig till en drabbad, men det som Henrik Brandão Jönsson beskriver av sin upplevelse på Rio de Janeiros internationella flygplats borde för många journalister räcka som en rejäl tankeställare och som diskussionsämne på nästa redaktionsmöte.
Läs även andra bloggares åsikter om Air France, journalister, journalism, etik, moral, samhälle, flygolycka, Rio de Janeiro, Brasilien, Intressant.se