Framtidslaget visade vilja trots miserabelt försvarsspel

Till slut föll även jag för det svenska U21-landslagets fantastiska förmåga att inte ge sig och prestera något som går in i våra idrottshjärtan.

Jag kom hem precis när första halvlek vad slut och hade på radion hört om underläget på 0-3. Då smidde jag planer på att kölhala det lag som så många redan har utmålat till fantastiskt. Planerna fanns kvar en bit in i andra halvlek, men sedan exploderade Sverige och tog sig tillbaka in i matchen på ett beundransvärt sätt och det var Marcus Berg som både eldade på sina lagkamrater och dirigerade dom till olika lösningar innan han kliniskt såg till att göra två mål ytterligare. Marcus Berg är skillnaden mellan de svenska framgångarna och en betydligt mer blygsam prestation, både i den här matchen och i turneringen.

Dock gäller det fortfarande att vara nykter i synen på prestationen. Många av spelarna har stor potential att bidra till att skapa ett nytt svenskt A-landslag. Men de gör det inte imorgon eller i höst. Någon av spelarna är redan där och snuddar vid en plats i startelvan, en del är med på bänken mellan varven. Men de allra flesta har en bra bit dit. Det visade Italien i gruppspelet och det visade England under första halvlek idag.

Det som dock är allra mest intressant att ta tillvara på är den obändiga viljan att inte ge upp och att vilja skapa ett eget spel. Dessutom har vi en förbundskapten, Jörgen Lennartsson, som inte hymlade om den dåliga första halvleken. Lars Lagerbäck hade garanterat hittat något positivt att säga istället.

Självklart tillhör det här laget framtiden, men den kanske inte ligger så nära i tid som alla tycks tro.

Det är en miserabel försvarsinsats i första halvlek som fäller Sveriges chanser till en final, inte en missad straff av Molins.

Nu vill vi se Marcus Berg gå in och ta platsen bredvid Zlatan i landslaget på samma självklara sätt som han har visat i det här mästerskapet.

Andra bloggar om sport, fotboll, marcus berg