Det nyfödda svenska cykelintresset
Emma Johansson ligger tvåa i damernas världscup och Thomas Lövkvist har imponerat i inledningen av Giro d'Italia. Två svenska glädjeämnen i den så dopingbesudlade cykelsporten.
Visst är det intressant att se hur enkelt det verkar vara att flytta fokus från doping till själva idrotten så fort det är en svensk som lyckas! Giro d'Italia har inte fått så stor uppmärksamhet på många år som tävlingen nu får när Thomas Lövkvist helt plötsligt är med i täten. Media tävlar om att skriva om Lövkvist, hans talang och tidiga målsättningar att bli bäst. Helt plötsligt är frågan om doping som bortblåst i en sport och en tävling, som vid sidan om Tour de France, har handlat mer om detta än om tävlandet på senare år.
Det finns inget som säger att Lövkvist är dopad, men om han skulle lyckas hålla sig kvar på den nivå han nu befinner sig, och kanske sluta topp fem i girot, så finns det som jag ser saken två möjligheter till den framgången:
- Cykelsporten har lyckats med sin föresats att få stopp på den doping, som har varit så förödande för sporten, och därmed gett möjlighet för hårt kämpande cyklister som Lövkvist att kunna mäta sig på yppersta nivå.
- Cykelsporten har inte alls lyckats med sin föresats. Doping är fortfarande mer eller mindre en förutsättning för att lyckas i de tuffa etapptävlingarna som girot och touren och därmed är sannolikheten för att en svensk lyckas så bra utan att vara dopad betydligt mycket mindre.
Vilket som är närmast sanningen vet jag inte, men det stör mig att dopingaspekten helt plötsligt är borta i rapporteringen.
Andra bloggar om sport, cykel, Thomas Lövkvist, doping, Giro d'Italia, Intressant.se